
Man tittar på sina ben och hej vad de är fina! Men vänta... det sticker ut nåt längst ner. Åh! Ännu finare! Om man böjer sig fram majestätiskt så kanske... Uff! Stånk! Näe... Jo jag försöker igen. Preeesssa! Åhej åhej och framme! I mål. I munnen. Mums, de var lika goda som de såg ut.
Min bebis har gjort framsteg idag. Själv tittar jag ner på mina fötter och känner att de gärna får vara kvar på golvet. Sen är jag inte lika fällknivsaktig heller.
2 kommentarer:
Skrattar gott här!
PRecis, surt sa räven.
Heja lillfisen!
Skicka en kommentar