lördag 24 oktober 2009

Mina barn har gått med i en pakt mot mig

...eller så tycker livet att jag sovit alldeles för gott alldeles för länge. Men nu är det ju ändring på det! Det kanske är jag som är cynisk men pakten känns så verklig. Varje natt jag sover i källaren, sover alla barnen som små änglar i respektive sängar hela natten. Det är inte så att sjusovarpappan sover över skriken, för när jag lämnar ansvaret på honom vaknar han varje hel och halv timme och lyssnar efter bebisskrik.

Bebisen har sovit hela natten men är så snuvig så hon snörvlade och snuffsade och snarkade och lät. Sen lyssnar man ju med ett halvt öra för att höra om hon inte vaknar snart. Ständigt beredd. Om inte annat för att hon absolut inte får väcka storasyster som äntligen slocknat efter flera timmars strul.

Märkligt att de aldrig är vakna samtidigt. Nej de väljer varannan timma eller varannan natt. Det blir rena tortyren tillslut.

Inatt lilla Tovan som drömde mardrömmar. Hon kom tassande i vargtimman. Kändes jättemysigt först när hon kröp ner, men det gick inte att lugna henne. Efter två timmar av hulkande, snorande, bufflande, vridande, sparkande, skrikande, frustande och ryckande i täcket kändes det INTE mysigt längre. Efter den matchen var jag vid 05 inte min bästa uppenbarelse. När sen min rädda tjej snöt sig rakt ut, fast det inte fanns nåt att snyta sig i blev jag onödigt arg.
Hon fick flytta till mitten och blev lite lugnare, inte lika rädd för ormarna i mardrömmen längre. Men hon kunde inte somna om för pappan snarkade för högt.

Kvart i åtta vakande Fis och då gick jag upp. Hon var såklart görpigg efter en lång natts skön sömn så vi fick leka och äta och greja i en och en halv timma innan hon behagade knoppa in igen. Gissa vem som kom ner då, efter en skön sovmorgon - Tovan såklart! Pakten is alive sanna mina ord.

Ni måste hålla tyst om det här inlägget för min man. Han kommer annars bli sur över
1. att jag inte sov i källaren inatt som han föreslog
2. att jag inte väckte honom så han kunde gå upp med Fisen
3. att jag skrivit ett blogginlägg som försiktigt antyder att jag drar ett hästlass här på nätterna medans han sover, jag borde väcka honom istället tycker han

Han har ju lite rätt men hur mysigt och varmt känns det att säga godnatt i hallen och sen går den ena upp en trappa och den andra ner en trappa? Nej jag tog en rövare att det skulle bli en lugn natt. ha!

Inga kommentarer: