Västindien ringde mig imorse och tjatade om att jag måste komma dit. Att det är så synd att jag fortfarande inte tagit mig tid och råd. Att de gärna skulle vilja se mig lära min 5-åring simma i deras kristallklara vatten. Att de unnar mig ljumma, tysta kvällar på en balkong tillsammans med min man, en drink och yatzy.
Men förlåt mig Västindien, det är inte nonchalans. Jag får fortsätta spela yatzy med min man i köket ett tag till, det beror på helt andra saker.
onsdag 21 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar