0103040506070730.
Nej det är inget telefonnummer till avlägsen släkting i Bangkok. Det är alla psychostunder jag väcktes inatt/imorse. Tillslut kände jag mig sjuk. Eller åtminstone lite full. Fast 07 gills nästan inte. Jag hörde makens väckarklocka fast jag nästan inte hörde den. Mitt undermedvetna sa till mitt absolut omedvetna att ge fanken i signalen och så fortsatte jag och mina personligheter sova i 30 minuter till, innan Lillfisen vaknade.
Jag botade mig själv med lite förmiddagssömn, en lång dusch, en lång promenad i solen. Nu mår jag finemang igen. Men hoppas på ostörd sömn och att slippa ligga som ett S mellan Lillfisen och Tovan. Jag ska satsa mer på öronproppar och X-stilen.
torsdag 15 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Hihi, jag brukar pussla in mig som ett L i sängen eftersom minstingen brukar sova på min kudde får jag kompensera med att ha benen på den delen av sängen som blir över under storkillens ben. Det var svårförklarat. Ett L eller kanske snarare N blir det nog.
Skicka en kommentar