men jag bryter ihop del 2

Jobbade som en dåre idag. Tillslut skrattade jag så att jag grät - medans jag pratade i telefon med folk som inte var lika roade. Med håret på ända tog jag vid lunchtid emot ett samtal från min man. Han bad om ursäkt och förlåtelse på samma gång och tyvärr måste han jobba ett dygn med start kl 16. Bytet som var bytt hade gått tillbaka och det var bara att inställa sig på jobbet.

Redan mardrömstrött såg jag tårtbak, städa 170 kvm, handling, partypyntning, göra lunch till 14 gäster och vara värdinna för ännu fler, ogräsrensning och valborgseldmysning flimra förbi min inre syn. Men mest såg jag Tovan som måste bli firad på morgonen utan pappa...

Visst är jag förbannad som en tjur ganska ofta och för ingenting men liksom samtidigt mer benägen att coola ner eftersom man ändå inte har en chans. Det här dråpslaget skrattade jag bort och tyckte synd om maken. Ballade inte ur nånting. Ska komma ihåg att fortsätta såhär även när gravhormonerna har lämnat mig.

Kom hem till ett nystädat hus. Maken hade dammsugit och svabbat och även handlat. Guldstjärna till curlingmannen! Nu kladdar Tovan och jag med smet till tårtbottnarna. Vi gör så långt vi hinner, sen ber vi min mamma snällt om hjälp när hon kommer.

Vissa moment orkar inte jättegravida tjuren till mamma (dvs jag inte min mamma) låta snart-5-åring utföra. "Det är ju sånt man gör när man ska fylla 6" slinker det ur glappkäften. Barnet håller med, det låter logiskt.

Åh vad jag kommer älska mig själv om 365 dagar.