Syrran kollade på collaget igår och skickade de här 2. Tovan i mammas famn. Den första är när hon är helt ny. Jag är i förälskelsebubblan och mitt liv har just bytt inriktning till att handla om att beskydda henne med mitt liv. Visst syns det? Den andra är likvärdig med den jag lade ut igår, hon är skitförbannad på mig för att hon inte får löpa runt hur som helst. Enligt syrran från 2007 inte 2008.
Men hallå! Är det bara jag som noterar hårkrisen? Samma trista frisyr år ut och år in. Jag har känt så länge men herregud vad tydligt det syns i skarpt läge. Jag som ska ringa frisören idag, får se till att klämma till med nåt radikalt.
Diskuterade faktiskt mitt I-landsproblem med maken och kompis A häromdan. Hon nickade glatt och stöttande men han såg lite besvärad ut. Verkade inte tycka att toning var grejen. Egentligen vill ju han att jag bevarar looken från -02 hela livet. Det vill säga gå upp några kilon, ha låångt gult, rakt hår, och samtidgt liksom lite rufsigt - med andra ord se ut som den 22-åring han blev kär i. Hur gör man det? Nej man gör inte det, man säger till honom att man snart passerar 30 och även om han inte märkt det så råkade man bli en tråkig tant på vägen.
onsdag 15 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ta det med pappa, han har haft samma frisyr i 62 år.
Skicka en kommentar