Det tredje som får följa med till soffan är en ask nickel! Kommer ni ihåg de där underbara, hårda godisarna som man åt som liten - men som spårlöst försvann? Min svärfar har hittat dem i nån affär och skänkt en låda till oss. Förr var de ju inslagna i plast, liksom fyrkantiga avlånga förpackningar med nickel i alla färger. Barndomsminne.
onsdag 25 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Lakritsgalss var jag galen i när jag väntade sonen. Kanske värt att fundera på.
Nej, förresten. Jag är alltid galen i lakritsglass...
Ja, Nickel...supergoda. Fanns i två varianter vill jag minnas, en fruktig och en karamell/kola. Eller?
Nickel... hm, det ringer en klocka men jag minns inte riktigt. Är de fyrkantiga liksom?
absolut helt fyrkantiga, tänk en liten kvadrat. Varje bit var inplastad separat, ytterhöljet var väl vit staniol med lite guldig text...
Skicka en kommentar