Jag orkar inte riktigt berätta om hur min kväll var igår. Jag hade svinont i magen men det har gått över. Jag förutsätter kaxigt att graviditeten mår bra. Visst märker man om man får missfall? För att bli lite för intim så har jag inte blött någonting, det måste vara ett bra tecken. Jag vill inte tänka mer på igår, trodde inte att jag skulle överleva.
Genom dimman av värk, tårar och duntäcke hörde jag hur en pappa ovanligt vänligt instruerade en mamma per telefon olika sätt att visa sitt barn att man älskar honom/henne.
Förslag 1: säg det. (godtogs inte).
Förslag 2: kramas (godtogs inte, det lät som att den andra tyckte att det var upp till barnet)
Alla andra förslag blir ju lite mer och mer otydliga för barnet och pappan försökte trycka på tydligheten, att det inte ska gå att misstolka - det var vad barnet behövde, tyckte han. Oklart om han fick medhåll.
Och då ville jag bara dö ännu mer.
fredag 28 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Vad skönt att det gick över. Visst blir man sjukt orolig och nojjig och känner efter ännu mer.
Ni är två fantastiska föräldrar i alla fall. Skönt att det onda gick över.
Kram.
Skicka en kommentar