Rent mentalt kan man nu ana ljuset i målar- fönsterbytar- panelbytartunneln. Markstenstunneln har vi inte ens gått in i men hey, allt har sin tid.
Idag vaknade vi med huset fullt av folk, jag älskar det! Syrran hade fullt schema och baxade iväg sin familj på förmiddagen. På utsatt tid märk väl, hade det varit jag hade jag varit minst 1 timma och 45 minuter försenad;)
Efter vårt farväl var det bara att börja måla. Det blev lite hattigt för det började regna flera gånger. Sen bröt maken nästan foten. Jag glömde bort att jag är sjuksköterska = jag blev hysterisk och gråtfärdig. Bytte om i rekordfart för att köra honom till akuten. Det slutade med att vi stannade hemma, den var "bara" rejält stukad. Jag klädde på honom en av mina stödstrumpor och matade i honom en Diklofenak. Nu på kvällen mår han rätt bra.
Senare på dagen hade vi oväntat besök av lite olika folk. Min otroliga sociala förmåga fick jobba på högvarv, det var laddad stämning till max. Jag väjde läckert mellan förbjudna samtalsämnen och fick vara isbrytare som vanligt. Som sagt, det blir kanske film av det. Imorgon garanterar jag ett spännande inlägg - det vankas släktfest!
Nu står maken vid grillen och jag är egentligen klyftpotatisansvarig. Ska ta tag i det snart. Stora E och jag har köpt lördagsgodis så det blir en schysst kväll.
lördag 12 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar