Vi är nu så sakta på väg mot Medelhavet. Mellanlandar hos mor och far. Så mysigt! Tovan i extas för att äntligen vara hos mormor och morfar. Det blev något slags psykbryt vid 21.30 för att man inte fick gå till Stora Lek men hon blev lovad en tur imorgon. Jag är fascinerad över att det fenomenet håller, dragningskraften till Stora Lek var lika stor för 25 år sedan om jag minns rätt. Fast det är klart, några coola lekgrejer funkar ju alltid på ungar.
När vi var 4 år, min bästa vän och jag, kom vi på idéen att cykla till Stora Lek. Tandemcykel. Vi band ihop våra 12-tummare med ett hopprep. (Uppfinningsrikedomen! ...numera inte fullt så uppfinningsrik) Vi kom inte så långt. Efter en kort bit välte vårt ekipage; hon slog huvudet i en trappa och jag ramlade in i en buske. Sen vrålade vi och sprang hem till våra mammor.
Min dotter är likadan fast värre.
torsdag 26 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Fast den hette inte Stora Lek. Den hette Linbaneplatsen.
Skicka en kommentar