Ninnefilosofier

Så har vi firat Lucia! Tovan lärde sig i sista stund att det heter just Lucia och inte Sofia. Iallafall var hon världens finaste, det tyckte vi båda två! Hon sjöng med i nästan alla sånger och var ju helt bedårande.

Tyvärr blev det väl stressigt hemma på morgonen. Jag sprang runt och röt som en tiger - inte så bra. Men när man har tillräckliga problem med att få igång sig själv är det lite tröttsamt att tvinga igång en trotsig 3-åring och en komatös 33-åring. Sen ingick det tydligen en hemlig paragraf när man blev fru och mamma att man automatiskt ska fixa iordning allt praktiskt kring t ex luciafirande? Jag visste inte om det så det blev visst lite rytande om det med. Nu vet jag till nästa år vad som förväntas av mig.

Vi blev lite sena till dagis och då fanns det inga parkeringar kvar. Folk hade parkerat med 2-metersluckor mellan sig, sånt gör mig vansinnig sånahär mornar. Jag fick ställa mig lite snitsigt på gräset och lite över halva cykelbanan, med god marginal för fotgängare och cyklister att komma förbi. När vi kom ut igen hade jag en arg lapp på vindrutan. Tur att inte kärringen var kvar för då hade hon fått på käften. Jag menar, man ser väl ändå den fulla parkeringen och minns att det är luciamorgon? No mercy i juletider.

Resten av dagen har vi tagit det väldigt lugnt. Min första lediga dag på länge utan lista. Inte för att det inte finns nåt att göra - TVÄRTOM! - men mest för att vi valde att slappa idag. Spelat lite spel, lyssnat på saga och sorterat i de nya IKEA-lådorna på Tovans rum.

Nu ska vi snart göra middag och jag ska fortsätta att vara stolt över att jag faktiskt ringde till jobbet och morrade över min lön. (Bäst att passa på medans lite tiger är kvar).