ensam hemma

I natt har jag sovit ensam hemma - vad jag minns är det första gången jag sover ensam i vårt hus - åtminstone en dag jag inte ska gå upp kl 05.15 och jobba.

Scenario: kräftskiva med jobbkompisarna igår. Maken jobbade så det höll på att gå i stöpet för mig (som vanligt, varenda fest jag blir bjuden på) Svärmor ryckte in - medalj till henne! Hon tyckte att barnen skulle vara hos dem så att jag kunde sova ut. Alltså festade jag på och såg fram emot årtiondets sovmorgon. MEN! Vad händer? Jo, vaknar såklart kl 08. Jag VISSTE det. Då var jag tvungen att gå upp och kolla reprisen på nattens tävlingar i friidrott. Jag fattar inte varför jag, som är helt osportig för övrigt, tycker det jätteintressant med VM. Nu sitter jag här, klarvaken och har sett Carros fina start i 7-kampen. Det känns bra. Men va fasen varför går man inte och lägger sig och somnar om?

Om kräftskivan kan jag sammanfatta såhär: En megabunke med mohito (tack brorsan att vi övade på Kreta, jag kände mig så världsvan!) en ståbas på verandan (jag menar, vem har en ståbas i ett hörn i vardagsrummet?!) INGET snus, jag är så bra! Mycket goda räkor eller jag menar kräftor och mycket kul. Jag spillde nyheten om facebook och framstod som ett UFO. Visade mitt dreggelobjekt på hemnet och klagade högljutt över att vi inte kan köpa det. Sen koncentrerade vi oss på huset i Skåne som värdarna ska åka och köpa idag. Det kändes mer positivt. Jag cyklade dit och hem och imponerade SÅ på mig själv. Alltså är jag ändå ganska sportig innerst inne, vi har bara för många barn och för mycket jobb så jag hinner inte visa världen min idrottsliga ådra. Jag lägger mig nog i sängen och funderar på det. Sen ska jag tala om för maken att jag nu är med på att köpa en platt-TV att ha nere, då kan man ligga i sängen och lyssna på vad som händer när folk jagar VM-medaljer mitt i nätterna.