är det här semester?

Nu har jag varit arg i 3 dagar till och från. Ska det vara såhär? Är detta semester? Av naturen är (åtminstone var ) jag en glad tjej, lite busig, lite flummig och helt positiv.

Nu: frustrerad, pratar för döva öron, överkörd, ignorerad, utnyttjad, arg, lite ledsen.

Jag har varit gräsänka sedan i lördags och det är banne mig inte min grej. Har ett svagt minne av att jag sa nåt om att det var helt okej att maken jobbade hela helgen (gick liksom inte att ändra på). Och att tapetsera hans syrras nya hus mån-tis är ju oxå bra. Jag skulle oxå vilja hjälpa till om jag kunde. Tyvärr kan jag inte och får dra lasset med juniorerna.

Det verkar som att de i maskopi valt ut varannan dag att jävlas på. Så sanslöst sjuka grejer de strider om, blir vansinniga för och exploderar som vulkaner.

Jag tar fullt ansvar för kabalaliken på H&M idag samt gapet på gatan utanför. Likaså tjuten på våran gata och senare inomhus som borde ha hörts halvvägs till Kristinehamn. Det var vår arvtagare som löpte amok och jag ber världen om ursäkt. Själv kämpar jag tappert för att inte tappa masken.

Efter maten var jag tvungen att sova lite - man blir ju helt slut av att vara arg.

Jag lovar härmed att aldrig bli hemmafru, aldrig vara ensamstående förälder, aldrig lova att packa 60 kg packning plus handbagage ensam med 2 terrorister. Och definitivt aldrig säga att jag lite snabbt fixar inhandling av de sista 19 artiklarna till packningen ensam med barnen i den här familjen.