Lik far men söt ändå

Ser ni det underbara barnet? Ser ni att hon har en kal fläck? Det är deppigt. Hennes vänlige far säger att hon ser ut som en mohikan. Då kommer den vänlige faderns vänliga föräldrar på besök och säger att när han var liten såg han ut som Ingvar Oldsberg på ena sidan och Mick Jagger på den andra.

För så gör vi i vår släkt!

Hemma hos mormor och morfar finns en underbar lekmatta i plast. Den var min brors och han och jag lekte mycket med den. Nu gläder den Tovan. Hon frågar mig "Vart ska de bo?" (Lekens karaktärer).

"Det här huset på landet passar väl bra" föreslår jag.

"Mjaa..." Hon drar på det. "Det ligger för nära kyrkan?!

Men de ska ju gifta sig! Men inte i kyrkan..."

"...utan på båten!"

Oflexibel

Stora E är inne i en King of Pop-period. Barnen är så stora när de hittar egen musik som inte föräldrarna vallat dem fram till! Jag gillar en massa Michael låtar så gärna för mig. Tovan däremot vill BARA lyssna på The way you make me feel, och så har vi ett bråk i köket igen.

Om man redan har haft tur i kärlek liksom

Jag känner en tjej som nyligen förlorade 100 000 SEK på att inte vara med i postkodlotteriet. Hon tog det sådär. Idag kom det ett brev med erbjudande om lotteriet till mig. Hur gör man nu då?

Mysteriet med brevbärarna

Jag har bott på många olika adresser innan jag äntligen hittade hem - till mitt hem. Vårt nya hem på vår nya backe. En sak förbryllar mig, som alltid fungerar likadant oavsett postnummerområde. Därför är jag övertygad att ni kommer känna igen det här:
På somrarna när vikarier delar ut posten, kommer den flera timmar tidigare än resten av året när den ordinarie personalen jobbar. ???

Nån som jobbat på posten (och då menar jag inte Citymail) som kan ge input innan jag skäller ut Posten på lösa grunder?

Hej hej till mormor!

Vi for fram i en orange värld igår, som genom en brandgul tunnel. Barnen sov annars hade jag varit en sån mamma som sitter och tjatar på dem hur vackert det är. Som när vi åkte hela vägen till Idre med mormor i bilen 1993. Tanten satt och sa "Hilfe hilfe" (underförstått "vad vackert det är") var femte minut. Jag känner att jag tar upp den tråden nu.

Vem ringer Chris Martin?

Nu måste vi hjälpas åt allihopa. Darin har spelat in en cover av Viva La Vida och det är totalslakt. Det kan omöjligt vara tillåtet, vi måste få ett stopp på det här.

In the basement

Det låter som att jag varit på cool nattklubb. Hehe, som om! Nej såhär var det...

På morgnarna är jag brutalt trött och min enda önskan är att sova ostört. När kvällen kommer vacklar jag och vill helst myssova i min egen säng. Det är myslampor överallt och brasan har blivit till röd glöd, barnen sover som små änglar. De sover så tyst när de precis somnat.

Igårkväll började jag gäspa vid elvatiden och började snegla uppåt trappan mot sovrummet. Maken följde min blick och sen sa han med sin mjuka, snälla röst att det ju är jättemysigt när jag sover i vår säng, det får inte missförstås. MEN! Om jag sover i källaren blir det istället mysigt för alla dagen därpå, så kunde jag vara så snäll och ta min kudde och gå ner dit och knoppa?

Vad säger man? Jag började mumla något om att "så du menar.."
Maken (avbryter): Det är JÄTTESTOR skillnad på dig när du sovit jämfört med nattvakat.

Jag tog det som en mogen vuxen. Jag sov i källaren.

Dags att rycka upp sig

Nu mysfrukost!

Mina barn har gått med i en pakt mot mig

...eller så tycker livet att jag sovit alldeles för gott alldeles för länge. Men nu är det ju ändring på det! Det kanske är jag som är cynisk men pakten känns så verklig. Varje natt jag sover i källaren, sover alla barnen som små änglar i respektive sängar hela natten. Det är inte så att sjusovarpappan sover över skriken, för när jag lämnar ansvaret på honom vaknar han varje hel och halv timme och lyssnar efter bebisskrik.

Bebisen har sovit hela natten men är så snuvig så hon snörvlade och snuffsade och snarkade och lät. Sen lyssnar man ju med ett halvt öra för att höra om hon inte vaknar snart. Ständigt beredd. Om inte annat för att hon absolut inte får väcka storasyster som äntligen slocknat efter flera timmars strul.

Märkligt att de aldrig är vakna samtidigt. Nej de väljer varannan timma eller varannan natt. Det blir rena tortyren tillslut.

Inatt lilla Tovan som drömde mardrömmar. Hon kom tassande i vargtimman. Kändes jättemysigt först när hon kröp ner, men det gick inte att lugna henne. Efter två timmar av hulkande, snorande, bufflande, vridande, sparkande, skrikande, frustande och ryckande i täcket kändes det INTE mysigt längre. Efter den matchen var jag vid 05 inte min bästa uppenbarelse. När sen min rädda tjej snöt sig rakt ut, fast det inte fanns nåt att snyta sig i blev jag onödigt arg.
Hon fick flytta till mitten och blev lite lugnare, inte lika rädd för ormarna i mardrömmen längre. Men hon kunde inte somna om för pappan snarkade för högt.

Kvart i åtta vakande Fis och då gick jag upp. Hon var såklart görpigg efter en lång natts skön sömn så vi fick leka och äta och greja i en och en halv timma innan hon behagade knoppa in igen. Gissa vem som kom ner då, efter en skön sovmorgon - Tovan såklart! Pakten is alive sanna mina ord.

Ni måste hålla tyst om det här inlägget för min man. Han kommer annars bli sur över
1. att jag inte sov i källaren inatt som han föreslog
2. att jag inte väckte honom så han kunde gå upp med Fisen
3. att jag skrivit ett blogginlägg som försiktigt antyder att jag drar ett hästlass här på nätterna medans han sover, jag borde väcka honom istället tycker han

Han har ju lite rätt men hur mysigt och varmt känns det att säga godnatt i hallen och sen går den ena upp en trappa och den andra ner en trappa? Nej jag tog en rövare att det skulle bli en lugn natt. ha!

Tillbaka till trivial

Min bebis håller på att tappa håret. Hon har en kal fläck. Det är fruktansvärt. Hon som har Sverigerekord i frisyr från födsel. Svart, lockigt och stort hår som jag tycker är bedårande. Ska hon också bli trist mellanblond som vi andra?

Jag gjorde upptäckten vid 05 och väckte genast min man som inte tyckte det var angeläget att diskutera då. Han blev ärligt talat lite sur. Sen somnade vi om alla tre.

Jag är i otakt med mig själv ikväll

Ända sedan jag skrev om Västindien har det inlägget stuckit i mina ögon. Jag skrev det snabbt och ur hjärtat men velade länge övevr rubriken. Före eller innan. Tillslut sa jag till mig själv "skaffa ett liv", chansade och skrev före.

Banalt kanske? Ointressant? IQ-befriat?
Jag, den stora språknörden, har svårt att hacka i mig hur låg min nya lägstanivå är. För 10 - 15 år sedan var jag ett ESS på grammatik. Och på språk. Det flöt på som en forsande flod i mitt språkvatten. Ja okej, latinet var bra svårt, men allt annat bara kom till mig. Man fick ta mycket skit för det, man förväntades hata glosor och ordklasser. Jag gillade det. Jag ville utbilda mig någonstans i de regionerna. Jag gjorde inte det och nu sitter jag här och upptäcker till min förtvivlan att jag_inte_kan_någonting. Synd att man glömt nästan allt man lärt sig. Jag hade lätt att lära och kände mig smart. Det var en skön känsla, jag minns den litegrann.

Nu känner jag mig fruktansvärt osmart istället. Det känns riktigt tungt. Alltså de gånger jag orkar tänka på sånt här. "Men" säger någon. "Man måste inte minnas allt från högstadiet eller ens gymnasiet". Nehe, men jag kommer inte ens ihåg något från kursen jag gick förra hösten.

För att lösa mina problem surfade jag runt på google och förlorade mig i en djungel av subkonjunktioner och hundra andra ord jag glömt av. Tillslut hittade jag iallafall lite balsam som förlåter mig: Av läsbarhetsskäl bör man ibland undvika att inleda en mening med innan som preposition // sprakvardarna.se

Nu måste jag nog erkänna att jag aldrig var en mästare på språk. Jag var bra på att härma. Fortfarande bra, nu härmar jag andra föräldrar, medelsvennar, sjuksköterskor och bloggare. Och folk tror att jag kan på riktigt.

Känn er lurade.

Räcker det att jag avregistrerar mig här?

Jag har av misstag kommit med i ett fredagsgäng. En grupp människor som träffas varje fredag. Jag vet inte riktigt vad de gör men det låter ganska mysigt. Jag får grupp-SMS av Marcela och Case varje vecka där jag inbjuds delta i vad det nu är.

Varje vecka flinar jag åt sms:et men glömmer svara att de nog inte menar bjuda mig. Mig stör det inte men det är ju någon annan stackare som inte får inbjudningarna. Den sitter kanske och känner sig utanför och tillskriver Marcela och Case negativa egenskaper de egentligen inte har. De verkar vara hyvens, hör bara:

#1
Hej allihopa. Imorgon är det dags för fredagsträff igen och vi börjar kl 18. Vi har ingen gäst imorgon men det blir mer som en hangaround med lite snacks och diskussion om olika ämnen. Eftersom mackorna inte var så populära så rekommenderar vi att ni äter något innan. Som sagt välkomna. Kram Marcy och Case

#2
Hej alla fina:) Idag är det Rimini återträff. Även ni som inte var med i Rimini är också välkomna. Vi börjar klockan 19 och håller på tills man orkar. Hoppas vi ses ikväll. Kram Marcela och Case.

Tyvärr har jag kastat några sms, de är ju hysteriskt roliga. Det är lite därför som jag "glömmer" svara att de nog vill meddela någon annan.

Före jag dör SKA jag pimpla drinkar under deras parasoll

Västindien ringde mig imorse och tjatade om att jag måste komma dit. Att det är så synd att jag fortfarande inte tagit mig tid och råd. Att de gärna skulle vilja se mig lära min 5-åring simma i deras kristallklara vatten. Att de unnar mig ljumma, tysta kvällar på en balkong tillsammans med min man, en drink och yatzy.

Men förlåt mig Västindien, det är inte nonchalans. Jag får fortsätta spela yatzy med min man i köket ett tag till, det beror på helt andra saker.

Hört vid läggdags

-Mamma, är du säker på att det här med att slappna av är en bra idé?

Är det här 1400:- i eran värld?

Det kan bli fler mardrömmar

Man kan undra var man bor. Alltså rent mentalt, var bor vi egentligen?
----
I dagens lokaltidning läser vi om hur nationella insatsstyrkan grep tre "extremt farliga" män inte långt från vår bostad i helgen.

Blä!

För en tid sedan slog Tovan i foten och skadade en nagel som alltsedan dess hängt på trekvart. Alltså inte bara en liten bit utan hela. (Ursäkta, inte fräscht att läsa om i bloggar, men vänta det blir värre). Vi har väntat på att nageln ska trilla av och det gjorde den igår, när hon satt i soffan. Maken breakade nyheten för mig. Jag, pedant av naturen, undrade såklart vart hon gjort av den. Maken skruvade lite besvärat på sig och så kom det: Jag tappade den i ryamattan och nu hittar jag den inte!

Äsch

Flera gulliga personer ringde igår och undrade hur jag mådde egentligen. Snällt. Jag mådde jättebra! Idag mår jag sådär bra. Som om man inte riktigt kan bestämma sig om man ska vara glad eller sur, man är både och. Och frusen också och så blir det rester till lunch. Och vi var en siffra från att vinna en solresa igår på Bingolotto. (Farmor har introducerat detta och barnen ÄLSKAR det så nu sitter vi varje söndagkväll, tack så himla mycket svärmor). Fast mest av allt är vi dödströtta maken och jag, men är det inte värre än såhär ska man väl inte klaga.

Vilken vidrig natt

Maken jobbar och Stora E är hos sin mamma så jag och småtjejerna är själva hemma. Jag bäddade ner oss allihop i dubbelsängen - tänk så rymligt man kan ligga mellan barnen när inte maken är med! Men som jag saknade honom, jag drabbades av den svåraste skräck mitt i natten. Jag som aldrig är mörkrädd annars, har inga problem att sova ensam.

Inatt iallafall, efter att Lillfisen ätit, vid 4-tiden, hörde jag ljud. Det lät väldigt mycket som om någon bröt sig in försiktigt genom ett fönster. I ren och skär chock låg jag vettskrämd i sängen och kände blodet isa sig inuti. Jag verkligen hörde hur någon tassade runt därnere. Blev lite irriterad och ville ropa att det var i onödan, att det är mest gamla IKEA-grejer och inget värdefullt men jag höll käften. Efter en liten stund med mitt labila psyke lät det absolut som om diskmaskinen var igång...? Det liksom spolade i rören sådär som den gör. Tjuven kanske såg hur bedrövligt det såg ut och passade på att hjälpa mig lite? Stackars mig som är själv med två små barn och allt.

Med rädsla för mina barns liv låg jag och försökte gissa hur länge ett genomsnittsinbrott håller på. 10 minuter? 20 minuter? En trekvart? Jag kan ingenting om sånt här! Det enda jag tyckte var att det verkade korkat att välja tiden när snart pensionärerna i området vaknar spontant, ta ett hus med flera tända lampor, samt det med bäst insyn från vägen. Fast sen kom jag på att de kanske smugit runt och hoppat in genom ett källarfönster på baksidan och då var jag tillbaka i risken att snart bli rånmördad igen. Somnade tillslut av ren utmattning.

Nu när jag går runt här på morgonen saknar jag ingenting. Har dock inte kollat källaren än.

Världens mysigaste fredag

Jag sammanfattar: sovmorgon, snöstorm, tända brasa i öppna spisen, lediga, innemys, film, baka småkakor, spela spel, skaldjurssoppa&rödvin, underbara barn. Ni skulle varit med!

Ge mig min bebis tillbaka

Vart tog min spädis vägen? Nu ska hon vara stor flicka och sitta med vid bordet. Äta kokt potatis med extra smör. Jag fattar ingenting.

Sovmorgon till 05.37!

Tänk ensam utan barn. Tänk I. Tänk YES!

Jag ska sitta klistrad, jag ska fan anteckna

SVT visar ett intressant program ikväll som jag måste se. Ett fall för Louise, psykologi från barnens perspektiv. Jag förväntar mig att alla pusselbitar ska falla på plats. Att vårt familjeliv ska blomstra.

Jag föreslog fint för maken, att han skulle skicka ett vänligt sms till somliga som verkligen borde se programmet. Han gjorde det. Endast goda ting kan komma ur detta!

"Barnens beteende är i princip alltid grundade på hur föräldrar och vuxenomgivningen bemöter dem och tar hand om dem. Istället för att problematisera ger hon (psykoterapeuten Louise) handfast råd hur de konkret kan lägga om sina beteenden. Sociala beteenden är inlärda. Det betyder att man kan lära in nya. Det är nyckeln till förändring".

Genast blev det så lätt att andas.

Det blir källaren snart igen

0103040506070730.
Nej det är inget telefonnummer till avlägsen släkting i Bangkok. Det är alla psychostunder jag väcktes inatt/imorse. Tillslut kände jag mig sjuk. Eller åtminstone lite full. Fast 07 gills nästan inte. Jag hörde makens väckarklocka fast jag nästan inte hörde den. Mitt undermedvetna sa till mitt absolut omedvetna att ge fanken i signalen och så fortsatte jag och mina personligheter sova i 30 minuter till, innan Lillfisen vaknade.

Jag botade mig själv med lite förmiddagssömn, en lång dusch, en lång promenad i solen. Nu mår jag finemang igen. Men hoppas på ostörd sömn och att slippa ligga som ett S mellan Lillfisen och Tovan. Jag ska satsa mer på öronproppar och X-stilen.

Om att ha många älsklingar

Hela familjen är bänkad i soffan, jag har Lillfisen i knäet. Gosar med bebisen och larvar mig. Pratar med henne: Hur mår min älskling?
Tovan från sitt soffhörn (utan att släppa TVn med blicken): Jag mår bra mamma!

Ninnes tedrickarskola

Jag är en mästare på te om jag får säga det själv. Jag älskar te, jag är beroende av te. Jag tycker så mycket om te att detaljerna är oväsentliga. När folk ska bjuda mig på te blir de så om sig och kring sig vilken sort det ska vara. Helt i onödan, för jag slukar allt. Löste som påste, svart, rött eller grönt. Men om man nu får dela mig sig själva hemligheten så går det till såhär.

1. Koka upp vatten. Jag använder min hederliga Philips Comfort. Det viktiga är att vattnet ska koka. Det där tramset att det ska sjuda 95 grader, glöm det. Det är bull s***. För allt i världen: värm inte vatten i en mugg i micron. Det är att vanhelga alla tegudars helgedom.

2. Välj mugg. Här kan man ha sina preferenser. Jag visar upp två olika tänk på bilden. Den lilla svarta för en snabbis och den stora, fantasifulla för en låång fikastund. Den stora är inköpt i London men självklart går det bra att dricka i svenska muggar också. Bara man har hjärtat på rätta stället.

Egentligen har jag en annan favorit men den är i disken.

3. Upptäckte att diskmaskinen visst var ren - jag hade bara inte plockat ur den än... Så nästa punkt tillsammans med favvomuggen: Välj te. Just nu har jag snöat in totalt på English Breakfast så det brukar nästan alltid bli den. För tillfället är den dock slut så då går det lika bra med lite Lipton Strawberry. Trots att jag är tesnobb har jag inget emot påste, funkar kanon. Däremot måste man ha lite olika sorter hemma, för variationens skull.

4. Häll i önskad mängd kokhett vatten i muggen. Glöm inte beräkna liten vattenförlust när tepåsen/tekulan avlägsnas. Så som jag har hällt i här lämnar perfekt utrymme för mjölken sedan.

Låt dra cirka 30 sek. Gäller svart och rött te, grönt te måste dra längre.

5. Dags för mjölk! Te avnjutes bäst med mycket mjölk, nästan en tredjedel skall vara mjölk.

6. Allra helst standardmjölk.

Allra helst ekologisk. Alltid, alltid Arla

7. En perfekt kopp te! Om ont i halsen, ta en sked honung i. Annars strunta i sötningsmedel, det förstör bara tänderna.

8. Överväg om det ska vara något till. De som nyss fött barn och går runt med 10 kilo extra daller, ska kanske tänka sig för och avstå men eftersom de inte riktigt orkar ta tag i det just nu tar de ändå en liten en.

En ödmjuk mamma

Jag säger inte att min Fis är världens bästa bebis, jag säger bara att hon har de lenaste kinderna och de vackraste ögonen. Det lyckligaste leendet och den pluttigaste munnen. Det tjockaste håret och den coolaste frillan. Det gulligaste jollret och de intelligentaste kommentarerna. Det mjukaste skinnet och den godaste lukten. De sötaste tårna och de längsta ögonfransarna. Den klokaste blicken och den vackraste profilen. Det var väl mest det jag ville säga.

Tankar om mitt äktenskap

Jag har (förlåt, jag menar VI har) kanske historiens finaste äktenskap. Mitt främsta argument för att fortsätta med min man, har alltid varit att det inte går att leva utan honom.
Ikväll, i väntan på fotbollsmatchen, slötittade jag på TV och hamnade framför Ensam Mamma Söker. Jag noterade att de har glömt ett ord på slutet: Hjälp! För mamma hjälp vilket uselt program. Det är 2009 och är det bara jag som trodde att vi kommit längre i utvecklingen än så?

Dags att tänka lite nytt om mitt äktenskap. Att vara med min man kommer nu på plats 2. Högsta prioritet att hålla ihop äktenskapet är att aldrig någonsin kunna figurera bland pinsamma mammor som borde söka hjälp.

Jag tänker inte ens svara i telefonen

Det overkliga har hänt. Jag är ensam hemma. ENSAM HEMMA. Tid för tystnad, eftertänksamhet och sömn. Egotid. Ensamtid. Det är såklart, Lillfisen är med mig men hon vill inte spela memory eller sjunga tusen sånger. Vi får kvalitetstid bara hon och jag och sen när hon sover får jag göra vad jag vill! Men hon var lite skrikig och krånglig förut. Vårt ensamma dygn inleddes med lång matning och extra lång sövning. Efter det var jag tvungen att hänga tvätten och tömma diskmaskinen, men så snart det var överstökat skulle min lyxiga egentid börja.

Då helt plötsligt blev jag stressad. Jag ligger så mycket efter på egentidsskalan, jag har så mycket att ta igen. Så vad prioriterar man? Läsa en bok? Sova? Dammtorka? (NEJ! Även om det är väldigt dammigt, det var det första alternativet min hjärna räknade upp). Surfa? Promenad? Kolla på film? Velade lite så innan jag bestämde mig gick jag bara en sväng till vaggan och...MYCKET RIKTIGT! Vem låg inte där nyvaken och pratade med sig själv?
Nu har vi kastat om lite i schemat och har lyxig gostid istället.

Speciellt nr 52 är jag nöjd med!

Efter deppinlägget blev jag återigen ledsen och tänkte svarta tankar om att min man tyvärr är en vanlig dödlig etc. Sen hamnade jag i min syrras blogg och då började hjärta skava ännu värre av allt deppigt där. Så för att förströ min hjärna med allt annat snor jag hennes mastiga lista. 59 distraherande frågor till Ninne!


1. Hur gammal är du om fem år? 34
2. Vem var den sista du träffade? Mina barn
3. Hur lång är du? 170 cm
4. Vilken var den senaste film du sett? Minns ej. Har inte sett en film sedan i maj och jag minns inte vilken det var.
5. Vem ringde du senast? Pappa
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Till maken "Det gick jättebra! Vi kom i god tid. Älskar dig också, ses sen"
7. Vad är dagens planer? Ledig dag med de två minsta! Promenad i solen? Maken slutar vid lunch. På eftermiddagen kommer mamma, farmor och farbror en sväng. Ikväll lasagne, ett glas rött och sällskapa Tovan framför Idol.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta
10. När såg du senast din mamma? I söndags, sen kommer hon ju idag!
11. Vilken ögonfärg har du? Blå
12. När vaknade du idag? 07.21 :-)
13. Har du någon gång hittat en katt? Nej
14. Vilken är din favoritplats? Just nu med barnvagnen (obs bebisen sover alt. ler) på gångstig i solen, kisar och trampar på prassliga röda löv.
15. Vilken plats föredrar du minst? Inre och yttre kaos
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? På skolbänken
17. Vad skrämde dig som barn? Krig
18. Vem fick dig att skratta senast? Tovan
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej egentligen inte men jag fick aldrig några egna. Tredje barnet ärver vet ni. Men jag fick låna Djurens Brevlåda av mina systrar när jag var liten.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bägge
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Anständigt klädd. Springer mellan sovrum och kök varje natt.
22. Hur många kuddar har du i sängen? 2 till mig, 2 till maken, 1 till Lillfisen
23. Hur många landskap har du bott i? I Sverige? 4.
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Jag säger bara Sangria.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor efter en sommar barfota
26. Är du social? JA!
27. Vilken är din favoritglass? Klings
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Hm...Betala lite på huset. Renovera lite. Resa lite. Spara lite. Lyxa lite. Bjuda lite.
29. Tycker du om kinamat? Gör inte alla det?
30. Tycker du om kaffe? Nej tvi!
31. Vad dricker du till frukost? Te och vatten
32. Sover du på någon särskild sida? På mage
33. Kan du spela poker? Spelar aldrig poker
34. Tycker du om att mysa? SJÄLVKLART
35. Är du en beroendemänniska? Tydligen.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Larsas lille son. Tovan fyller dagen före. När jag var liten var det en kille på dagis som också fyllde då. I högstadiet var det en tjej i min klass.
37. Vill du ha fler barn? Ibland. Jag har inte tänkt klart än.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska. Om jag fick träna upp mig lite så finns spanska och franska i skallen också. Och lite latin, ryska och swahili!
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej
40. Föredrar du havet eller en pool? Helst båda inom räckhåll! Glöm inte sjö också. Kvällsdopp i Skagern är fina grejer.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Just nu min trädgård
42. Äger du dyra smycken? Ja vigselringen. Förlovningsringen ganska dyr.
43. Har du någon gång testat narkotika? Nej för tusan.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Te och smörgås.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Jan
46. Välj ett ärr på din kropp? Har ett på ena knäet. En glasbit i en pulkabacke, gick igenom overall och allt. 1986.
47. Vad har du för ringsignal? Old Phone
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja
49. Flirtar du mycket? Aldrig. Inte min grej.
50. Vart togs din profilbild för din blogg? Hos mina kusiner i Umeå
51. Kan du byta olja på bilen? Haha, neej!
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej
53. Vilken var den senaste bok du läste? Håller på med "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul
54. Läser du dagstidningen? Ja
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Ja, Plaza Interiör. Tack mamma och pappa!
56. Dansar du i bilen? Nej
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Mix Megapol
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Hur mycket Lillfisen åt vid senaste målet.
59. När var du i kyrkan senast? Eh...? På nåt bröllop eller begravning, har ingen koll.

Snörvel

Jag är en självplågare. Jag tänker om-det-värsta-inträffar-tankar fullt ut. Jag läser dödsannonser för folk jag inte känner. Sen blir jag ledsen och gråter för att Jorma lämnat Agneta och barnen och barnbarnen i outsäglig sorg och saknad. Jag vet inte vilka Agneta och compani är, men det verkar så hemskt hos dem just nu. Och alla andra familjer. Värst med barn och ungdomar. Då sitter mamman i mig och hulkar så snor och tårar skvätter.

Som rutinerad dödsannonsläsare tror man att man kan alla verser och citat. Häromdagen dök det dock upp en helt ny. Min frukost fastnade i halsen och jag grät. Påmind om alla jag älskar och vägrar förlora.

Är det änkemannens egna ord? Fast han inte vågade skriva ut sitt namn? Beröm till okänd diktare.

Jag visste att natten gör

slut på sin dag

och att blommorna vissnar

det visste jag

ett ljus det slocknar

det har man sagt

och att även en kung

ska förlora sin makt

Jag visste att träd

kan falla för såg

liksom glas kan spricka

det kom jag ihåg

och att ord kan glömmas

om än de viskats ömt

men att du kunde dö

det hade jag glömt

Omysig natt och morgon

Första natten på länge som inte Tovan kom över. Under mina vakna stunder med Lillfisen låg jag och lyssnade efter smattret av barfotafötter över korkmatta. Som den omogna mamma jag är, tyckte jag att det blev vansinnigt tomt och min första impuls var att gå och hämta henne. Det gjorde jag ju naturligtvis inte, men jag hade bra gärna velat.

Nästa gång jag vaknade var jag knappt vaken. Ni vet, man går från djupsömn till lättsömn. Med halvt stängda ögon kollar man att allt är okej. Här är jag i min säng, bra! Där är min bebis i min säng, bra! Där är min man i sin säng...vänta nu! Vad är klockan? AAAAHHH!!!!

Han hade försovit sig och därmed också Stora E. Istället för sovmorgon med småtjejerna fick jag flyga upp och stressa iväg med tre ungar för att skjutsa henne till skolan. Maken fick stajla sig på två sekunder och sen komma lite försent till månadsmötet på jobbet.

Herregud. Det var kontrast mot frukostdejt. Väldigt likt morgondejt med stress. Men det gick jättebra. Puss till min morgontrötta man!

Mysigaste morgonen

Vi är väldigt mycket föräldrar nu, maken och jag. Och runt oss, med oss är så gott som alltid en drös ungar! Dygnet runt är det nästan alltid någon som är vaken och önskar sig en dos föräldraskap. Härligt såklart! Men lika härligt är det när helt plötsligt bara är han och jag några timmar. (Plus liten bebis men har man tur sover hon en stund). Vi har sällan varit på tu man hand så nu lyxar vi varje förmiddag som han är ledig när Tovan är på dagis och Stora E i skolan. Han åker tidigt på morgonen till bageriet och så ses vi i köket på en frukostdejt.

Life is a bitch 3-månadersversionen

Jag väntar på att min bebis skall förstå sambandet mellan spotta ut nappen och inte ha nappen i munnen.

Nästa gång ska jag ropa HEJ!

Jag mötte min hjältinna utanför mitt hus idag. Jag såg henne redan på långt håll. Hon cyklade hem från jobbet, jag var på väg ut på promenad med Lillfisen. Genast blev det lite jobbigt. Ska man hälsa eller inte? Känner hon igen mig? Anta att hon förlöser minst 5 personer/vecka och hon har jobbat i uppskattningsvis 25 år. Såklart hon inte minns alla sina förlossningar. Ovanpå dessa möter hon säkert i runda slängar sisådär 50 patienter i veckan. Varför skulle hon minnas och känna igen oss?

Egentligen är väl regeln att alltid, alltid hälsa. Sen om den andre inte känner igen en, får den gärna tro att man är en sådär fröjdig männsika som hejar på allt och alla. Men jag blev ändå nervös och osäker. Jag är ju dessutom inte det minsta lik den tjejen hon tog hand om då. Vill jag tro iallafall. Nu skulle min älskade make kunna sticka fram hakan och säga något så taskigt och korkat att jag visst är mig jättelik och att jag alltid är lika fin. Oavsett om jag föder barn eller inte. Eller hur. Så typiskt honom att häva ur sig nåt sånt, fy nu blev jag nästan sur, tur att han inte är hemma.

Iallafall närmade vi oss varandra fort, barnmorskan och jag. Jag gömde mig bakom mina solglasögon. Sekunden vi borde sagt hej var plötsligt förbi, jag tappade bort den när jag forskade i hennes ansikte vad hon tänkte om mig. Och jag tror att jag såg...att vi tänkte samma sak?

Sura kärringar

Jag läser tre stycken så kallade kändisbloggar. Pernilla, Sanna och Alex. Kollade på Perellis en gång men den hade så ful design att jag inte orkade. Annars uppfriskande att läsa om hur hon i helgen gått i gummistövlar och åkt traktor i Småland.

De andra bloggarna är mysiga och roliga. Väldigt annorlunda mig, det kan berika. Men ibland överväger jag att aldrig klicka in mig där NÅGONSIN igen. Det är när man utan att tänka sig för öppnat upp kommentarsfältet och möts av hela bittra, småaktiga, avundssjuka jantekärringssverige. Jag förlorar all kraft och energi som genom ett trollslag. Och jag vill läxa upp alla anonyma, lägre begåvade surisar som bemödar sig att skriva ner sina osunda åsikter.

Alla som stör sig på dem kan ju sluta läsa bloggarna istället.

Som motkraft till gnället finns också dyrkan - den är nästan lika jobbig den. Vuxna människor som fortfarande är små inuti. Det är pinsamt att läsa hur de frågar efter inköpsställe till samtliga plagg, tavlor eller annat i bakgrunden på foton som läggs ut. För att inte tala om allt tjöt om Persbrandt. Vad har jag missat? Jag vet att han är skådis, men sen..? Det är något med honom som helt gått mig förbi. Som alla som kommenterar Sannas blogg vet. Jag är totalt likgiltig inför Persbrandt men däremot skriver hans sambo väldigt klokt och fint. Och så sitter missunnsamma präktiga hemmafruar och anklagar oss läsare för att enbart vilja mjölka info om Micke.

Ah! Nu har jag avreagerat mig. Tacka vet jag Schulman som bara publicerar de kommentarerna han godkänt själv. Kan inte alla göra så? Slipper vi andra ta del av skräpet.

Gäsp!

Det är en ÄRA att sova mellan mina barn men det är fortfarande INTE skönt.

Det blir så himla trångt att dela kudde

02.30 Små barnfötter springer över golvet. Liten unge kryper ned intill. MYSIGT!
06.30 Ledbruten. Har sovit mellan mina döttrar och fått anpassa mig helt efter dem.

I helgen

Vi har firat födelsedagar, umgåtts över generationsgränser, lekt lekar, klappat på magar och ätit fantastisk mat och underbara tårtor. Nu är det vardag igen men jag var inte så sugen på det så jag stack till Harrys och åt kvällsmat förut.

Lomhörd och trött i huvudet

Jag har egentligen massor jag vill säga och göra men det går inte. Jag är så trött i huvudet. Min lilla fis skrek hela vägen hem! Eller, hon tog en powernap mellan Mariestad och Håkanbol, men sen var hon på't igen. Nu bara ringer det i öronen.

Hälsningar

Mormor och morfar, titta!

De har tagit blodprov på mig idag.

Man fick sockrigt gott vatten innan,

men det gjorde ont ändå.

Sen fick jag kissa i en burk.

Jag är nog frisk sa de.

Puss&Kram

Lillfisen