nehe

Bebis vill inte komma ut. Fastän det är så fint väder, pappa är ledig från jobbet och storfrämmat på ingång. Maken tycker vi ska tänka om och mentalt ställa in oss på leveransdatum 11 juni. Han har rätt. Men för att slippa bli överraskade och jäktade har vi iallafall förberett en del. Hängt upp vaggan och bäddat den, ställt iordning skötbordet och burit upp vagnen.

Tovan ville gärna låna ut ett gosedjur. Hon valde "kaninen som ser död ut".

Inte långtråkigt med en tiger hemma!

introvert

Jag är helt uppfylld av mig själv just nu. Pinsamt osolidariskt men sant. Så hög på hormoner och adrenalin att jag känner mig förgiftad. Kroppen skriker efter bröd och pasta och det känns som att allt handlar om att se till att äta och vila ordentligt. Så nära elitidrott jag kommer.

Ständigt beredd, inifrån och ut. Gång på gång river värkarna tag...för att några timmar senare helt avstanna och liksom ta paus. Illa trött på det. Nu bestämmer vi antingen eller. Inget vel. 2 veckor till av det här partyt, nej tack! Därför: antingen bebis fullt ut, eller vanligt liv tills det är dags. Alla fattat?

vilken dag, vilken härlig dag?

Sista måndagen på mitt jobb på länge. Den var som måndagar är mest; rörig, fartig, jäktig och många goa garv.
Maken och jag teamade ihop oss på eftermiddagen.
~Spontantur till IKEA
~Försökte vara goda föräldrar, såna som uppfostrar. Hoppas livet gav oss godkänt nu när vi snart har ansvar för en till.
~Haver bäddat spjälsängen. Det tog ett tag innan vi hittade de nya underlakanen. Konstigt eftersom jag strök dem igår och vi hjälptes åt att vika fint. "Förvirrad my ass" raljerade maken över mitt senaste inlägg och min förvirring när vi letade genom alla skåp för andra gången. Sen visade det sig att han inte ser skillnad på bebislakan och örngott utan hade lagt dem i linneskåpet, underst i örngottshögen.
~Förresten har vi ringat in namn också, 3 av varje sort men de berättar vi inte i bloggen...

Nu vill han att vi ska kolla på film men jag måste sova. För att orka med en normal tisdag på jobbet och sen hem och vara den där föräldern igen...

hänt i veckan

Nej, jag har inte fött några barn och jag är inte sjuk. Men jag jobbar heltid. Dessutom har maken fyllt 35 och ytterligare 2 har uppvaktats. Vi har haft middag hemma för 15 pers, lilla O har fötts och jobbet har varit på fest.

Ovanpå alltihop har jag tydligen fått senildemens variant värre, vilket min make vänligt poängterade häromdagen. Jag kontrade med att jag tyckte jag klarat mig mycket bättre denna gång, helt klart skärpt hjärna i jämförelse. Då skrattade han bara sitt milda, lite tysta skratt och klappade mig på benet. "Är det så illa?" undrade jag förvånat. Alltså, jag har ju inte kört mot rött en enda gång eller kört till fel adress och absolut inte avstannat mitt i en mening lika ofta som sist. Då skrattade han bara igen och skakade på huvudet. Tydligen är det jättestor skillnad på mig och som att bo med en tjej som har black out hela tiden.

Jobbfest i Stallet, Grythyttan.

Uppfört på 1600-talet.

Ni måste följa med dit nån gång.

Utanför hade vi en privat kock (nej det var inte Carl-Jan) som stod och grillade åt oss.

Igår sprang vi på stan för att köpa present till Lilla O. Maken valde den här men den vägrade jag ge bort till deras lilla nyfödda tjej. Vi sparar den till vårt barn istället.

Tovan lånade kameran och körde en fotosession. Här är vi på mitt jobb och ska visa bilder på Lilla O. Jag är precis så tjock och trött och andfådd som det ser ut.



p.s
hur urblåst min hjärna än är, så har jag inte glömt orkidéenäringen en enda vecka!
ha!
förvirrad, my ass

Fikatajm

Idag kommer fikagäster och vi har slagit på stort med lite hembakat. Inte så avancerat för vanligt folk med kärleksmums, men för Ninne numera ett duktigt företag. Observera schyssta 5-årspoäng med rosa kokos. För övrigt vill jag slå ett slag för IKEAS långpanna. Den är underbar, helt oumbärlig. Höga kanter och inte riktigt lika stor som de vanliga.

Nu är det bara att vänta på gästerna. Däribland en 3-månaders och en minus 2 dagar, spännande!

Rent hus

Min källare säger till mig att den vill ha centraldammsugare. Nu! Riktigt tjatar, men min man hör ingenting...

wake up call

Pratar med maken i telefon.
Han (snällt): ...men du får ju se det ur mitt perspektiv.

Jaha, så det finns alltså andra perspektiv än mitt?!

fredagkväll, party party

Ramlade hem från jobbet
Hämtade barnet
Lagade kvällsmat (pappan hade redan lovat henne gröt som hon önskade. Tur för mig att han inte lovat grillat vildsvin med råstekt potatis och tiramisu till efterrätt)
Ringde maken
Härdade ut nån timme så barnet fick se lite Bobster
Sängen

Min hjärna hade sovit i flera timmar men det var heaven när hela kroppen fick följa efter

när kommer den gamla vanliga tillbaka?

Jag är inte jag. Har muterats om till osympatiskt förvirrat mähä. Det stavas snällt disträ. Saknar mina gamla finesser som att hantera många bollar i luften, ha massor av ork, besitta skarp förmåga rent tankemässigt och att inte glömma bort i första taget. Är ganska trött på den här ofokuserade, tokhungriga, kokvarma, GENOMTRÖTTA personen som inte kan fatta enkla kommandon eller hålla isär basic information. Och som inte minns nånting som inte skrivs ner på lappar. Och tyvärr glömmer även kom-ihåg-lapparna men tanken var god.

mission impossible

Hos farmor lyckades jag med det omöjliga. Att vilja ha något att äta varje gång hon frågade. Jag hann tom i tanken förekomma henne.

För övrigt rullar livet på bra med magen. 10-kilos övervikt koncentrerad till ett område som egentligen inte var ledigt; just där mellan lungorna och urinblåsan.

Jag tackar nej där

Har varit och hälsat på min lilla, underbara, ganska stappliga farmor. Väldigt mysigt. På hemvägen hamnade vi på Sveriges mesta landsortsbuss som passerade middle of nowhere flera gånger. (Vägskälet i Ås, församlingshemmet i Bie etc)

Näshulta visade sig vara en busskur bredvid en brädhög, mellan Julita och Hållsta. En skylt sa "Om du bodde här var du hemma nu". Och instinktivt tackar man både sig själv och livet att man har lång resväg kvar.

lite piggare

Efter att ha suttit i köket med en tekopp och bara stirrat framför mig i 2 timmar igårmorse, blev jag mycket piggare. Skönt med lite lediga dagar! Idag sticker Tovan och jag på dagsutflykt till min farmor, det blir nice.

Tycker ni att jag är uppe tidigt fast jag inte ska jobba? Det handlar inte om att bussen går om 40 minuter, det beror på att det är mastodontfrukostdags! Nattfastan har varat i 10 timmar och det känns som rena svältkuren.

tjo och tjim i Ninnehuset

Önskas:
garagetak som inte läcker
badrum som garanterat inte släpper vatten genom fogar

Önskas inte:
garagetak som läcker som ett såll
badrum med tvivelaktiga fogar + golvbrunn

I love dubbelgarage på 50 kvadratmeter i alla sammanhang utom det här!
Och så gick det med sommaren som Ninne och mannen bara skulle lata sig och familjemysa.

orkeslös

Inte roligt att skriva och inte roligt att läsa, men jag är så förtvivlat trött. Måste hushålla med orken. Och ont i magen har jag, av oklar anledning. Igår pep jag tillslut upp till doktorn jag träffade sist, bara för att försäkra mig om att moderkakan inte släppt nånstans. Det hade den inte, phu. Allt såg jättebra ut och lillfisen hade vänt sig och låg duktigt med huvudet neråt. Lilla hjärtat hamrade och slog. Det var väldigt vackert alltihop och nu värker jag efter den här lille ungen.

bästa medicinen mot abstinens

Guadeloupe, Västindien

Snabbt överslag ger att min lilla familj (5 pers, barnen kostar typ lika mycket som vuxna) kan ge sig iväg på en 2-veckors all-inclusive-resa till Västindien om 6,5 år förutsatt att jag sparar pengarna jag egentligen vill snusa upp. Då är valet enkelt. Packa simglasögonen ungar, 2015 drar vi till Fort Royal!

abstinensen fortsätter riva

Hamnat i en svacka när abstinensen river runt och avslöjar att jag fortfarande har ett beroende. Saknar min bästa vän. Jag var inte alltid snusare i stil med spelarna i Bofors Bobcats utan rätt ofta sofistikerad användare. Min stora favorit var Mocca Granatäpple. Små, vita miniportioner som var himmelska om jag inte minns fel. Själva dosan var så fin att man blev kär i den - gjord av röd plåt.

Nu är det inte svårt att hålla sig - så länge lillfisen är på insidan. Men sen?

------

När vi flyttpackade hittade jag en tom dosa som jag sparat som ett vackert minne. Jag fotade den genast för bloggens räkning men nu hittar jag varken bilden eller dosan. Inte likt mig.

familjen sisådär

Igårkväll fick Tovan totalt psykbryt av pappalängtan. Han satt på jobbet 5 mil bort och hon bara skrek rätt ut. Tårarna tog aldrig slut. Tillslut grät vi alla tre. Sen kom pappan hem helt oväntat vid 8 på morgonen. Jag vaknade ovch blev iskall men insåg rätt snart att ingen inbrottstjuv skulle öppna med nyckel. Istället stod en matförgiftad make i hallen. Han har mått dåligt och mest sovit hela dan, stackaren.

Tovan och jag frös arslena av oss när vi kollade på Stora E's fotbollsmatch. Väl hemma igen fick Stora E mammalängtan. Di barna, aldrig att man räcker till! Tur att man har ett schysst psyke så man står pall för att bli bortvald hela tiden! Och förresten kommer väl lillfisen digga mig till en början iallafall, med mat och allt. Vi försöker diskutera fram namn nu, maken och jag. Vi kommer väldigt bra överens var och en på sitt håll, men håller inte med varandra! Vi har lyckats med en lista på 5 namn för varje sort som väl båda kan godta. Barnen hejar HÖGLJUTT på sina favoriter. (AMALIA, ALICIA)

Mitt eget status är fortfarande hungrigt. Känns som jag har fått nån mördarbakterie eller tropisk mask för hur mycket man än vräker i sig, är det aldrig nog. Så less på mat, laga mat, planera mat och sen ändå vara utsvulten. Toppar det med lite värk här och där och skittrött och vill helst jobba på i hemmet men det går bara inte. Tröttsamt att se allt som jag vill göra men inte fixar.
Känns allmänt segt ikväll, det dröjer nog tills Wipe Out innan jag är riktigt glad igen.

opepp

...att vakna 04 och vara helt svinhungrig och törstig och sovrummet är potthett trots att balkongdörren är öppen. Men det är väl bara att vänja sig vid middagar i vargtimman; sommaren bjuder nog på en hel del sånt rajraj.

Men just inatt passar det mig sådär.

29!

Vi överlevde gårdagens hysteriska kalas och dagens tema har mer varit åt mysfirandets håll. Jag har blivit så uppvaktad att jag känner mig generad. Det allra bästa var att maken och Tovan kravlade sig upp tidigt och väckte mig med skönsång, tebricka och blommor. Vilken dag! Vilken skörd! Alla slog huvudet på spiken, se nedan:

rosa champagne, nu är den min!!!

fast syrran borde ha väntat till nästa år, lite för fin för en 29-årsdag...

den ska få stå och se vacker ut i vitrinskåpet tills nästa år

Här har jag slitit upp alla paket. Maken överraskade med smyckesskrin i svart sammet x 2. Det har jag aldrig haft men alltid behövt. Önskat mig, men varit för snål för att köpa själv. Vidare hade han köpt ett hudvårdsset från Lancome. Jag älskar lyxig hudvård/hårvård/ eg allting. De snygga glasunderläggen dregglade jag över på Village i Lund. Syrran lyssnade tydligen och lade på minnet. Gud så typiskt henne att vara så snäll och organiserad! Mamma och pappa skrev på sitt kort att jag ska få PLAZA INTERIÖR i ett år, hurra! Tidningen jag förälskade mig så i på Volvo nyligen att jag "lånade" med bilhallens ex med hem... Hur nu mor och far kunde veta att jag absolut ville prenumerera på den?!

Svärfar släpade hit exakt en sån växt jag hade tänkt att köpa. Vi har redan en men jag ville ha en till. Och likadan kruka, hurra symmetri.

Blomsterskörd och så ljuslyktan från svägerskan.

Tack alla snälla släktingar, jag är fortfarande häpen. Man tror att man ska få en dagisteckning och badsalt (och det är finfina grejer det) men så fick man det här. Och massa samtal, sms och facebookhälsningar. Och världens finaste man som skötte markservice ända tills han stack till jobbet:)

bjussar på en gravidbild från idag

ser ut som om jag är på väg att välta

bara 40 dagar kvar nu

Life is a bitch

Födelsedagen går mot sitt slut.

Tovan: Pappa, när fyller jag år nästa gång?

Pappan: Nu dröjer det till nästa år.

mitt hjärta

Jag firar idag. 5 år sedan mitt universum fick sin mening. En vacker och självklar anledning som höjde upp självbevarelsedriften till sensationella nivåer. Mitt lilla hjärta har blivit stor tuff tjej och fyller 5 år. Snart närmar vi oss klockslaget för själva födelsen och jag står och grinar ner i diskbaljan. För att hon kom till oss. För att jag får vara hennes mamma. För att jag får dela föräldraskap med hennes pappa. För att vi förhoppningsvis skall få vara med om livets mirakel en gång till.


Och man behövde inte alls bli morgonuppvaktad utan sin pappa. Fördelen med att bo granne med ambulansgaraget.