mitt i myset

Jag skippar deppfilosofierna nu och lever vidare som jag brukar. Med lyckligt hjärta som bultar och värker av kärlek. Jag tänker fortsätta tjata på maken och ungarna hur fina de är och att jag älskar dem överjordiskt. By the way har jag väldigt fina föräldrar och syskon också! Nu längtar jag som en tok efter att handla julklappar åt alla, fira advent (sista i lilla radhuset) och sen smälla till med en ordentlig jul där man för en gångs skull är ledig!

Nu är vi hemma hos mamma och pappa och bara myser. Om ett tag far vi till syrran och firar födelsedag. Det skulle vara såhär jämt.

------
Det blev verkligen kamera igår! Vi tog tag i oss själva och beställde en Sony nånting, jag tänker liva upp den här bloggen betydligt så fort den kommer. Eller hur lång tid det nu tar för mig att lära mig hur den funkar. Ge mig några veckors extra marginal.

i en annan del av världen

Jag ska inte älta detta, bara slänga ut denna omöjliga, otroliga tankegång.

Att välja att inte tala om för någon man älskar, att man älskar honom eller henne, på grund av att det finns en teoretisk möjlighet att man inte talar sanning och då betyder inte orden något.

En glad skit som jag, förstår knappt inte orden när man sätter ihop dem som de står ovan. Jag visste inte att man ens kunde tänka så.

Ny dag, det ska bli en bra dag!

Jag har hämtat mig från gårdagen, jag somnade ifrån, liggandes tvärsöver sängen. Jag har vaga minnen att maken hjälpte mig ur mysbrallorna och la mig åt rätt håll under rätt täcke, sprayade nässpray och släckte lampor. Sånt viktigt.

Idag åt vi frukost med levande ljus, sen vid 07.40 stod hela familjen uppradad för hejdåkramar. Man måste skapa motvikt. Det är makens och mitt hårdaste, viktigaste jobb i världen. Skapa motvikt. Visa på Livet. Det livet där man älskar, älskas, bjuder, ler, saknar och väntar, längtar, njuter, vill och ger. Det är nog det enda som jag kommer nämna om detta någonsin i bloggen. Hör väl inte hemma här. Isåfall ska man vara helt anonym och lösenordsskydda.

Nu måste vi iallafall tänka framåt. Jag laddar för en underbar helg tillsammans med mina föräldrar och syster och svåger och syskonbarn. Jag planerar att konkurera ut NENA, för håll i er nu kommer NINA!

Jag inser att om vi ska få advent i tid i vårt hus måste vi rota bland stakar och stjärnor denna förmiddag. Sen har jag starka shoppingplaner som heter kamera. Vi har stått ut länge nog utan.

Dagens schema 28/11:
*upp i lagom tid, morgonmys med Stora E -- check!
*hänga tvätt
*packa
*rafsa fram adventspyntet
*ringa mor
*lite snabbt inhandla en kamera och en present till storasyrran
*äta lämplig lunch som man inte får magkatarr från helvetet av
*köpa proviva
*sticka till mamma och pappa
*slappa hos mina föräldrar, dricka ett glas proviva eller två

vilken tur, det gick över

Jag orkar inte riktigt berätta om hur min kväll var igår. Jag hade svinont i magen men det har gått över. Jag förutsätter kaxigt att graviditeten mår bra. Visst märker man om man får missfall? För att bli lite för intim så har jag inte blött någonting, det måste vara ett bra tecken. Jag vill inte tänka mer på igår, trodde inte att jag skulle överleva.
Genom dimman av värk, tårar och duntäcke hörde jag hur en pappa ovanligt vänligt instruerade en mamma per telefon olika sätt att visa sitt barn att man älskar honom/henne.
Förslag 1: säg det. (godtogs inte).
Förslag 2: kramas (godtogs inte, det lät som att den andra tyckte att det var upp till barnet)
Alla andra förslag blir ju lite mer och mer otydliga för barnet och pappan försökte trycka på tydligheten, att det inte ska gå att misstolka - det var vad barnet behövde, tyckte han. Oklart om han fick medhåll.

Och då ville jag bara dö ännu mer.

upprättelse

Tidigt igår morse när det var samling vid pumpen på dagis där vid 06.20, passade jag på att nämna mina svårigheter att komma överens med kommuntanten. Både dagisfröken och den andra mamman instämde och tyckte hon var baggig och svår. Inte bara jag alltså.

Nu orkar jag inte tjafsa mer med henne men min man är fortfarande sur för att hon kallat mig för springvikarie 3 gånger så han ska ringa upp henne och skälla lite.

Som kuriosa kan nämnas att hon skickar schema till dagis som hon vet inte stämmer. Men förskolepersonalen vet att det brukar vara fel så de dubbelkollar med mina lappar jag lämnar in.

Kl 19:04, jag hade glömt att man blir zombie som gravid

Jag skiter fullständigt i den oförståndiga kommuntanten. Och hur Carolina Klufts gästrum ser efter Roomservice ikväll. Och att tvättstugan är överfull med ren torr tvätt. Och att jag inte har någon matlåda till imorgon. Och ungefär allt annat i hela världen.

Jag tar och kopplar över vår telefon till makens mobil (han är på jobbet och kan inte svara!) sen tar jag och ställer en väckarklocka, krånglar ner mig och 4-åringen i dubbelsängen. Over and out.

på löpet imorgon

Om jag bara kunde motivera mig lite till skulle jag skicka in en skitsur insändare till lokaltidningen. Rubrik: Ska det vara såhär?

Jag undrar bara när hon ska lära sig sitt jobb? Och när hon ska fatta att inte alla jobbar kontorstider och att vi inte kan ha exakt samma regler som de andra.

snacka om sur kommun

Jag blir vansinnig på överbyråkratiska system! Men jag gillar ordning och reda så givetvis ringde jag assistenten på Barn- och Ungdomsförvaltningen, stadens norra avdelning, eftersom vi inte fått någon räkning för Tovans dagisplats denna månad. Rätt ska vara rätt, ni vet.

Jag har snackat med henne så många gånger att vi nästan känner varandra. Ringt upp henne, försökt att förklara vårt uppenbarligen SUPERSVÅRA, KONSTIGA FALL. Hon har för länge sedan dömt oss som tidernas psychofamilj. I den här familjen bor nämligen 2 föräldrar som jobbar skift, det är det enda fel vi gjort.

Jag kontrar med att hon är en surkärring som inte hajar sitt eget jobb ens, tala om att vara inkompetent. Fast jag är ju alltid supertrevlig (ganska iallafall) i telefon så jag bara väser för mig själv att hon är bränd på andra våning.

Vi bor i en gammal bruksort där fabrikerna gått på högvarv dygnet runt i generationer. I skuggan av Den Stora Produktionen har många andra industrier växt upp. Alltså borde många andra småbarnsföräldrar också jobba skift, rimligen. Därtill lägger vi äldre- och handikappomsorgen, ett akutsjukhus med 1000 anställda, lördagsöppen folktandvård, taxi- och busschaffisar.

Det borde vara många familjer som har knöliga scheman! Men just det, de allra flesta har gängat sig med någon som gör det enda rätta: jobbar mån-fre 8 - 17.
Surkärringen fattar inte. Och jag slösar dyrbar energi på att vara superarg på henne.

Hon klagar över att Tovan är så olika mycket på dagis olika veckor. Fint säger jag, då kan du jobba mina nätter och jag bara har dagpass så blir det mycket jämnare. Och du L.N kan ju ryta åt de 3 olika schemagrupperna på 3 olika avdelningar på lasarettet som styr i hur god tid vi kan lämna in schema till dagis.

Vad gnäller hon om? Mitt barn underlättar för personalen på hennes dagis. Hon tar upp en heltidsplats men snittar 13 timmar i veckan. Och vi skickar in inte bara Tovans schema utan även makens och mitt schema enligt reglerna. 52 veckor per år blir det. Hur ointressant och kränkande som helst.

jag plankar rätt av

Det passar bra med en färdig mall och bara fylla i några ord när man är helt hjärndöd. Och by the way är jag less på att vara aptrött och inte orka något annat än somna i soffan. Idag råkade jag vara på jobbet i cirka 8 timmar och nu orkar jag inte ens koka te.

8 tv-program:
parlamentet, nyheterna på 4:an, bygglov, vänner, roomservice, design simon och thomas, och så de två humorprogram som sänds i pausen på idol och stjärnor på is, heter?

8 saker jag gjorde i går:
eh... fikade med svärmor, hälsade på Alex, maken och jag städade hela huset och tom dammade lister och allt, ringde syrran, ringde mamma, åt bakad potatis, badade Tovan, kollade på djursjukhuset på barnkanalen. Förresten! Det programmet ska med däruppe, det är en skitrolig östgöte med där!

8 saker jag ser fram emot:
advent, jul, vara ledig i helgen, åka till släkten i helgen, när illamåendet/tröttheten släpper, vår, flytta, BEBIS

8 favorittrestauranger: (oj det här var roligt och svårt!)
Den indiska med lila skylt i Örebro
Slottsrestauranten, Örebro
Den indiska i Karlskoga (fast inte lunchbuffén)
La rana, Garda
Efesos, Örebro
Pizzerian vid E20 i Laxå
En indisk vi alltid äter på i London
Den där mexikanska i Edinburgh, undrar om den finns kvar

8 saker på min önskelista:
en frisk bebis, att vi får flytta snart, att barnen ska vara lyckliga, månadsvinst på triss, presentkort hos min frisör, smycken, parfym, chokladkartong

Det är underbart!

Vi har höstens vackraste dag idag. Några minsugrader, snötäcke som gnistrar vitt, bara lite skumt inomhus såhär tidigt och blockljusen brinner.

VI ÄR LEDIGA!!! Eller ja, sålänge de inte ringer från makens jobb. Han har beredskap hela helgen så det kan bli ambulans till Uppsala närsonhelst. Vi får vara glada att han fick se hela Madagaskar 2 igår.

Om vi antar att lokalbefolkningen håller sig i skinnet och inte skadar sig mer än grundbemanningen klarar av så kan vår lilla familj välja på olika saker:
*rota fram pulkorna och prova åka lite i skolbacken
*baka lite, helst adventsfikabröd. Jag ska testa Anna-Karins UNDERBARA saffranskaka som hon bjöd på på jobbet häromdagen. Snacka bullmorsa, bakar jämt till sina arbetskamrater, antagligen lika mycket till släkten också. Och nu när hon inte ens äter själv utan kör lite VV ett tag. Men jag har fått receptet! Ska lägga ut det här sen kanske så kan min äldsta syrra också gotta sig i det när hon ska adventsfika med S.
*veckohandla - obs detta är roligt tycker jag! (Sålänge man slipper ligga på golvet och kräkas).
*Gärna hemmapyssla lite, städa lagom, plocka inför loppis, såna saker
*Eller så skiter vi allt och åker och köper en kamera istället

Som vanligt...

...somnade hela familjen i soffan igårkväll. Vi är inga partydjur på fredagar. Tovan var först ut och sen följde vi andra tätt efter. Man får kolla på Aftonbladet.se vem som röstats ut ur Idol.

Vi har vant oss rätt bra vid att ha stort barn i familjen. Som vill följa Idol och då måste hela familjen kolla på det om vi ska ha lite regelrätt familjemys i soffan. Vill vi spela spel får vi göra det innan.

Jag har inga större problem med att rätta sig i ledet att man kollar på Idol på fredag och Stjärnor på Is på lördagen. Att min man så snällt fogar sig DET förvånar mig. Alltså han är ju jättesnäll pappa men han kan ju knappt uthärda schlager en gång om året så det här är en mycket god prestation tycker jag.

Nu har Tovan 4 år lärt sig systemet med helgkvällar och hon känner igen de flesta deltagarna. Hon tycker att alla är underbara. Hade hon varit äldst hade hon inte haft en susning om något av detta liksom Stora E aldrig fick veta vad Fame Factory var.

heja helg!

Vi behöver ledigt. Vi behöver lugn och ro och mys. Jag orkar verkligen inte jobba sent ena dagen och sen tidigt dagen därpå. Behöver snitta minst 9-10 timmar för att funka ok annars får jag migrän och febertoppar.

Nu är det fredagkväll och hela familjen firar helg. Det är snökaos i stan så vi fick börja i skoaffärer för inköp av vinsterstövlar. Efter det kollade vi på bio, Madagaskar 2. Jag åt popcorn tills jag mådde illa och drack nästan 1 liter Fanta tills jag kom på att jag inte borde dricka så mycket nuförtiden, inte på bio iallafall. Efter filmen gick jag väldigt kobent till toa. Men filmen var bra tyckte vi alla fyra!

Nu har vi tryckt McDonald's och Idol rullar på hög volym. Jag orkar inte riktigt vara närvarande när smånissarna slaktar bra musik. Man kan inte säga något heller eftersom Stora E dyrkar Johan Palm och vill gifta sig med honom. Viktigt att respektera allas åsikter. Själv respekterar jag starkt min egen åsikt att Johan Palm borde åka hem.

man blir som man umgås

Imorse när jag sminkade mig sa Tovan att när hon blir stor ska hon ha smink, dator och ratarr(gitarr). Det är mamma, pappa och storasyster materialiserade!

Sen skulle hon ha en bebis också fast då måste hon ju må så illa. "Det går över" sa jag. "Ja men sen kommer det ju tillbaka" kontrade hon då. Och ja...det gör det ju...*drabbas av panik*

wee-ho!

Hurra för att sälja dyra saker, man borde göra det oftare. Idag damp handpenningen ner. Eller rättare sagt halva handpenningen eftersom mäklaren tydligen skulle ha hälften. I vilket fall som helst åkte jag till banken när de öppnade och gjorde trevliga affärer. Härnäst väntar CSN. Samtidigt minskar våra fasta utgifter med flera tusen kronor i månaden. En sådan dag mår till och med den som har en spya i halsen kanonbra.

Övrig lärdom idag:
Den nittonde (dagens datum) betalas pensionen ut. Om man kan undvika det ska man INTE göra bankärenden denna dag. På mitt lokala bankkontor var det knötjockt med åldringar i stickade mössor klockan 10.05. Först trodde jag att det var bankkrisen som fick småspararna att balla ur men sen trillade polletten ner.

Ninnes orimliga önskelista

För att pigga upp sig själv och tänka på något kul!
1. En resa till Västindien
2. Att få flytta in i nya huset i januari
3. En ny parfymflaska av den som gick sönder på semestern. Den kompletterade de andra så bra. Jag saknar den varje gång jag öppnar min neccessär och känner den indränkta doften. Kanske inte helt orimlig, eller jo för min man kommer aldrig minnas vad den heter.
4. Presentkort på slottsrestauranten i Örebro
5. Att sluta må illa

Mitt kap!

Gång på gång visar det sig att jag valt väldigt rätt. Min man tar hand om all matlagning när han är hemma. Utan att man behöver be om det. Han kanske läser bloggen vad vet jag. Tur för mig iallafall eftersom illamåendet eskalerar trots att det enligt statistiken verkligen borde klinga av nu.

Idag har han komponerat ugnslagad kassler och broccoli i gräddsås med potatisgratäng. Hade han inte varit hemma hade jag tvingat i mig lite fil eller nåt.

barn av 2000-talet

Bland det gulligaste någon sagt till mig var när jag skulle hämta Stora E på fritids förra hösten. På vägen dit passerade jag några av hennes klasskamrater. En av tjejerna ropade till mig:
-Ska du hämta Stora E?
Jag: Ja!
Tjej: Är du gift med hennes pappa? (Jag får väldigt ofta frågor om jag är kär i honom, när vi träffades, när vi gifte oss, om jag vill ha flera barn osv osv.)
Jag: Ja!
Tjej: Åh då är du hennes riktiga låtsasmamma!

om vi tar det objektivt kanske jag glömmer att det var jag

Jag har haft en obehaglig upplevelse. Jag har legat på golvet på Willys och spytt i en påse som man ska lägga clementiner eller lök i. Hoppas det aldrig händer igen.

Tovan och jag var och handlade igår förmiddag. Jag har mått illa i flera månader non-stop men kräks sällan så det brukar vara safe att vara ute bland folk, jobba etc. Igår helt plötsligt, mitt bland frukt och grönt, så kände jag bara att NU KOMMER DET. Vad gör man? Att kräkas bland mat kan eventuellt uppfattas som stötande eller åtminstone olämpligt av de andra kunderna. Jag fick rycka åt mig en påse och snabbt slinka in bland blommorna och grattiskorten. Sen fick jag som ett slag i magen och så låg jag där på deras rätt så skitiga golv och hoppades att det skulle öppna sig för mig så jag slapp genomlida detta.

Hur det nu var kom jag på benen igen och gick som bambi genom affären, jag menar min familj behövde mat... Och jag gick till jobbet på eftermiddagen. Såg ut som ett spöke och alla trodde jag var akut sjuk eller nåt.

Har kommit på en sak till, jag orkar nästan inte jobba heltid. Det kräver mitt yttersta. Just de där sjuka timmarna från 06.30 till 9 eller från 18.30 - 22, då borde jag ligga hemma på soffan och bli kliad på ryggen.

Hursomhelst...hur mår alla andra?

förlåt, det var inte jag

Bra att ha något att skylla på. Jag är så vansinnigt trött, men det är inte mitt fel. Och ursäkta att jag har rätt hett temprament men det är inte heller mitt fel. Och förlåt att jag bara petar i maten men vräker i mig flera ransoner fikabröd, det är inte heller mitt fel. Man kan komma undan med nästan vad som helst...

På mitt jobb är mer än hälften med i viktväktarna denna hösten. Just idag vid personalskifte fanns ingen av dem där. Vi firade med att gå till pressbyrån och köpa 1 kg lösgodis. Jag hjälpte till så mycket jag kunde tills jag såg tandläkarräkningarna svischa förbi framför ögonen.

Sen har v planerat lite för de after work vi kan börja ha hemma hos mig när vi flyttat. Det kommer bli skitkul!

Mellan varven jobbade vi rätt mycket också, jag är helt slut. Ser fram emot att somna i soffan vid tiden för stjärnor på is. Ärligt, är inte Gynning och Berg asjobbiga?

när fredag bli måndag

Idag är dagen när jag gör grand finale (hoppas jag) hos tandläkaren. Tänker inte sätta min fot där på flera år. Inga fler hål att laga som tur är men ett efterbesök hos tandhygienisten? Why? Säkert för att täcka upp lite av landstingets sparkrav.

På tal om att laga hål sa en patient till mig häromdagen att ingenting kan överhuvudtaget göra ont om man jämför med att gå till smeden på 40-talet. (För att dra ut tänder). Jag kände kallsvetten på ryggen och trodde att jag skulle svimma på plats. Snacka om tur att vara född några decennier senare. TACK FÖR LOKALBEDÖVNING!

Igår inleddes jobbhelgen med att maken stack till jobbet. Min börjar ikväll. Vi kommer ses nån gång framåt söndag vid kl 22. Jag saknar honom alldeles för mycket när det blir såna här helger och så måste jag skriva lappar att han inte får glömma att Tovan vill se Idol ikväll etc etc. Sen är det skitjobbigt när han inte är hemma på kvällarna. Antingen måste jag tvinga barnen att lägga sig när jag är trött eller så får jag gäspa mig uppe tills vanlig tid. Igår stod jag ut till 22.30 och då sov inte ens alla. Sen när jag just skulle somna kom Stora E nedtassandes och kläcker ur sig att hon måste gå en halvtimma tidigare till skolan imorgon. Maken brukar gå upp med barnen 07.30 men jag ska ha dem färdiga då. Ingen rättvisa i de här systemen!

jag längtar iväg

Vi har hängt ihop 6 år mannen och jag. 3 gånger den här tiden (pissiga november) har vi stuckit iväg på en härlig weekend utomlands. Vartannat år är inte så illa pinkat med tanke på allt annat vi också hunnit med. Iallafall känns det i resetarmen att det är dags nu. Förra året åkte vi ingenstans och nu skulle det vara guld att sticka iväg några dagar. Vad synd att vi inte tänkte på det lite tidigare, sånt här måste planeras lite i förväg med våra jobb och barn och barnvakter. Snart får väl inte jag flyga heller.

Men jag dagrömmer om Paris, Edinburgh, Rom, Prag, Budapest och såklart London. Lite tu man hand, lyxiga middagar, sovmorgnar, kultur, puls, förnya sina vyer, nybakt bröd, caféer, flygplats, shopping...

Tillbaka till verkligheten: Istället få vi minnas hur mysigt vi hade det när vi var ett dygn i Lidköping i augusti...!

tema höst

Jag är sugen på glögg men det får jag inte dricka. Jag är tillochmed skeptisk till den så kallade alkoholfria, den innehåller ju (om än väldigt lite) alkohol. Man gör nog bäst i att avstå. Jag är sugen på fikabröd och lakrits. Jag vill absolut inte äta lunch och middag, blä!

Annars är det mest blött och regnigt här. Vi tänder mycket ljus och bara myser och somnar i soffan. På tal om ljus är vi extra väl utrustade denna höst, jag hade lagrat upp inför husvisningarna som ju nu inte blir av.

Min man och jag har terapisamtal med varandra, det är oslagbart att ha någon som lyssnar när man spyr galla och som håller med. Det allra bästa med tvåsamheten är nog just den känslan att det är vi två mot världen. Att man håller ihop, att man lyssnar på varandra och alltid tycker att man är bäst i världen oavsett. Men idag hade han faktiskt rätt, det hade jag tyckt även om vi inte var gifta.

faktiskt en görbra dag

Jag fick sovmorgon och vaknade vid åttasnåret - det blir så när man går och lägger sig vid 20.30... Sen låg maken, Tovan och jag länge i dubbelsängen och läste sagor och pratade/drömde om kommande renoveringar. Alltså inte om själva jobbet, mer om vad fint det blir när det blir klart. Valde golv, lakanset och färg på kakel. Bestämde turordning, sånt. Maken tror att det tar 5 år (HAHAHA) jag tror att efter 10 år är vi nog i det närmaste klara. (Alltså övervåning, nedervåning, källare, 2 trappor och sen trädgård inkl dränering och altan).

Efter en mysig frukost med levande ljus och massa gott som även jag kan äta (apelsinjuice, färska grönsaker och macka) fortsatte vi inreda vårt nya hus mentalt samtidigt som jag strök tvätt. Någon som har 1-2 mille till övers? Kan behövas, min man planerar stort. Tillexempel är jag lovad en plasma-TV i tvättstugan. En snygg, vit sak liksom pricken över i därinne. Det kom när jag förklarat hur jag ville ha det därinne och avslutat med "...och så en liten radio".

Tvättstugan är för övrigt bland det allra bästa med vårt nya hus. Så stor. Och bara tvättstuga, inte samtidigt grovingång, skrotförvaring etc etc.

Resten av dagen har kompisar varit här och fikat på våfflor. Plus att vi åt falukorv i ugn med potatismos till lunch. Jag har fått tillräckligt med näring för resten av veckan!

fil idag igen alla?!

Vi har fortfarande inte riktigt landat. Som att man inte vågar tro att allt gick så lättvindigt trots vattenläcka och finanskris och allt.
I matväg har jag stora problem. Inget funkar. Men man måste ju så man tvingar sig själv och maken måste laga all mat när han är hemma och plocka undan också. Jag orkar knappt se matresterna.

Funkar jättebra:
*fikabröd och godis
morotskaka och våfflor anytime

Funkar ganska bra:
all korv
potatismos
potatis
smörgås
fil
ibland gröt
ugnsbakad laxfilé

Funkar inte alls:
ris
kokta grönsaker
allt annat som går att äta

vi sålde verkligen huset

Alltså vi sålde verkligen. Och alla andra som anmält sig till visning kanske känner sig blåsta. Ursäkta oss men vi tog drömerbjudandet! In i det sista kunde ju köparna ångra sig. Köparna var nervösa att vi skulle ångra oss.



Det måste vara ett rekord, att sälja 24 timmar efter att annonsen kommit ut. Priset är definitivt rekord på vår gata. Bara en grej som är knäpp, att annonsen finns kvar fast med det nya priset. När vi skrivit papper och allt.

Oh My God

För 1 dygn sedan lades vår lilla pärla på Ninnegatan ut på hemnet.se. Nu, 24 timmar senare, är huset sålt. Vi måste skynda oss att äta lunch för sedan ska vi skriva kontrakt. Ikväll försvinner annonsen för er som eventuellt vill hinna se den.

Vi har inte hunnit fatta. Senast inatt låg min man och skruvade sig lite. "Hoppas det blir sålt, hoppas det blir god vinst".
Sen hände vår dagdröm. Ett par ser annonsen direkt och ringer mäklaren, kräver att få köpa huset NU och lägger samtidigt på massa pengar motsvarande vad en budgivning maximalt skulle kunna landa på.

Hände detta oss?

vilken tur!

...att Obama vann. Jag orkar inte ens tänka på hur det blivit annars.
...att min man är huslig och pedantisk. Vilket vackert hem som mötte mig när jag kom hem från jobbet, efter det att mäklaren varit här och fotat till annonsen.
...att det är kvällen snart så man får gå och somna i sin säng. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna.

Men ryck upp sig

Igårkväll direkt efter att jag kommit hem med barnen från mamma och pappa åkte vi tre och veckohandlade Sådär på söndagskvällen när alla var trötta. Helst vill jag inte ha med bägge två för det blir ett välsignat tjat och bråk. Jag förekom dem genom att ryta till på första bästa, sedan rabblade jag upp allt jag inte ville höra i affären (allt de brukar säga andra gånger). Inte så pedagogiskt men det funkade! De gick relativt snällt och otjatigt jämte vagnen sedan.

Själva handlingen var ett måste eftersom min man inte gjort det och sen på kvällen jobbade han. Idag efter jobbet kompletterade vi några grejer, jag frågade väldigt tydligt och ingående om det var något han saknade, ville ha hemma etc. Dög det med köpehamburgare eller skulle vi köpa köttfärs också? Neejdå det dög så bra att jag fuskat och köpt fördiga, jaadå.

2 timmar senare, min make vid spisen
"Alltså ta inte illa upp men den här skiten kommer jag inte kunna äta. Bara så du vet, så slipper jag sitta vid bordet och ulka sen"

Och han är inte ens gravid.

Nån har fattat

Gjorde ett bloggtest som jag tyvärr har glömt adressen till men här är mitt svar:

Dagboksbloggare

Din blogg är din offentliga dagbok (right on!). Du skriver om tentor, mensvärk, godissug, barnuppfostran, tandläkarbesök, ångest, spindelfobi och relationsproblem. Du skiter fullständigt i huruvida dina inlägg innehåller korrekt grammatik, kommatering och tangentbordsmissar. Din blogg är ändå bara till för vardaglig ventilering och att ingen läser den bekommer dig inte det allra minsta.

Tänka sig.

Halloween över, phu!

I år inga ruttna ägg som kastats på huset. Känns som vi vunnit ett pris eller nåt. Vågar inte tänka på hur arga vi skulle ha blivit om vi mötts av samma syn som förra året, med äggäckel på nya fönster, ny panel, i ny brevlåda... Har ungdomen skärpt upp sig? Hm, inte de som kom och ringde på dörren kl 22 hos mina föräldrar. Jag tog mig friheten att läxa upp dem, de lommade iväg.

Måndag igen

Efter en supermysig helg med nästan hela släkten hemma hos mamma och pappa är vi återigen i vardagen. Det livet när tvättmaskinen snurrar med nerkissade kläder, Bolibompa på hög volym, tidiga morgnar och jag bara helst vill ligga och krama Gustavsbergsporslinet hela dagarna. Man slipper ju undan matlagning är klart, men det är inte värt det. Bläää.

Annars allt väl. Diskmaskinen återinstallerades idag. Vi har förlåtit den (den nya parketten är ju helt orepad!) och ikväll ska det bli skönt att slippa diska för hand.

Orkidéen och novemberkaktusen blommar ikapp, man glömmer nästan att jag är värdelös på blommor.