handen på hjärtat (hjärnan frikopplad)

jag erkänner - det har gått för långt. Nu har jag hittat 2 drömhus till. 6oo ooo SEK billigare än mitt tidigare drömhus som jag grät över förra veckan. Nästan på samma gata. Bredvid mitt jobb. 2 att välja mellan. Jag inbillar mig att livet i den här stan skulle bli så mycket bättre, roligare, enklare, billigare (bilmässigt sett) och TRIVSAMMARE om vi flyttade. Jag vill SÅ GÄRNA och SÅ MYCKET. Jag känner igen det här, 100% känsla direkt. Det börjar bli jobbigt att stå ut med så mycket känsloengagemang i ALLT. I 27 år har jag stått ut som eldsjäl med MYCKET ÅSIKTER. Nu får det för tusan vara nog. Jag ska sluta analysera, känna och tänka och bara let go. Verkara ju vara många som lever så och de klagar inte.

Åkte omvägar med Tovan idag bara för att kolla läget utanför. Och jag har kollat almanackan hur våra dagar ser ut när det är visningar - jag jobbar båda kvällarna. Ett tecken? Räknat ut vår blivande budget och amorteringsplan. Tapetserat och möblerat. Frågat maken försiktigt och han säger NEJ!

Det är inte läge att tvinga tre andra att flytta med mig, det skulle bli svårt att motivera sedan när de gaddar ihop sig mot mig vid eventuella (= högst sannolikt kommande) familjegräl. Vi får helt enkelt ta och drabba samman om nåt annat istället.

Med handen på hjärtat så är det inte köparens marknad just nu. Men bra läge att sälja radhuset. Stora E måste byta skola eller skjutsas in i det oändliga. Tovan får inte byta från sitt superdagis (för mig) och måste också skjutsas. Vi har inte sparat tillräckligt. Skolvägen är inte bra.

Nu bor vi ju helt barnvänligt med cykelväg till skolan och lekplats utanför. Barnen stormtrivs och har kompisar.

Det är bara jag som är rastlös, har svårt att komma till ro. Önskar mig garage, färre amorteringar på bilar, större tvättstuga, fler sovrum. Jag kanske gapar efter mycket men ska inte trean och fyran få egna rum? Och ett extra rum att förvara kläderna i som jag vill börja sälja. Egentligen är jag inte materialistisk, iaf måste jag verkligen inte ha två fräscha bilar. Ge mig huset så kan bägge säljas!

Återigen

...varit på klädpartyn och gjort riktiga kap. *harkel*

ensam hemma

I natt har jag sovit ensam hemma - vad jag minns är det första gången jag sover ensam i vårt hus - åtminstone en dag jag inte ska gå upp kl 05.15 och jobba.

Scenario: kräftskiva med jobbkompisarna igår. Maken jobbade så det höll på att gå i stöpet för mig (som vanligt, varenda fest jag blir bjuden på) Svärmor ryckte in - medalj till henne! Hon tyckte att barnen skulle vara hos dem så att jag kunde sova ut. Alltså festade jag på och såg fram emot årtiondets sovmorgon. MEN! Vad händer? Jo, vaknar såklart kl 08. Jag VISSTE det. Då var jag tvungen att gå upp och kolla reprisen på nattens tävlingar i friidrott. Jag fattar inte varför jag, som är helt osportig för övrigt, tycker det jätteintressant med VM. Nu sitter jag här, klarvaken och har sett Carros fina start i 7-kampen. Det känns bra. Men va fasen varför går man inte och lägger sig och somnar om?

Om kräftskivan kan jag sammanfatta såhär: En megabunke med mohito (tack brorsan att vi övade på Kreta, jag kände mig så världsvan!) en ståbas på verandan (jag menar, vem har en ståbas i ett hörn i vardagsrummet?!) INGET snus, jag är så bra! Mycket goda räkor eller jag menar kräftor och mycket kul. Jag spillde nyheten om facebook och framstod som ett UFO. Visade mitt dreggelobjekt på hemnet och klagade högljutt över att vi inte kan köpa det. Sen koncentrerade vi oss på huset i Skåne som värdarna ska åka och köpa idag. Det kändes mer positivt. Jag cyklade dit och hem och imponerade SÅ på mig själv. Alltså är jag ändå ganska sportig innerst inne, vi har bara för många barn och för mycket jobb så jag hinner inte visa världen min idrottsliga ådra. Jag lägger mig nog i sängen och funderar på det. Sen ska jag tala om för maken att jag nu är med på att köpa en platt-TV att ha nere, då kan man ligga i sängen och lyssna på vad som händer när folk jagar VM-medaljer mitt i nätterna.

präntar vett i mig själv

Jag måste sluta med hemnet. Nu har jag - återigen - hittat "mitt drömhus". Har redan möblerat och flyttat in. Men det blir för dyrt. Och en massa skjutsande om inte barnen ska byta skola och dagis. Vi har ju bestämt att vi ska bo i radhuset. MEN... det nya är så stort och bra! Och så löjligt nära jobbet att vi bara behöver en Volvo. Sen kan man ju också ha lite roliga afterwork i hemmet sådär på fredagseftermiddagarna!

Ojoj tillbaka till verkligheten, vi ska bo här. Vi SKA bo HÄR!

hemma igen

Nu har Tova-tjejen och jag kommit hem igen efter några dagar hos farmor ("gamla farmor" säger Tovan och det har hon ju rätt i). Vi har njutit av fint väder, träffat släktingar, ätit massor med vrålgod mat, satt blommor till farfar i minneslunden...ja som vanligt. GIVETVIS vallade vi runt i galleriorna också. Även om farmor är 83 så är hon fortfarande farmor-som-älskar-att-shoppa. Och det gör ju Tovan och jag också!

Ändå har jag varit ståndaktig och istället för en massa kassar kunde jag stolt berätta för maken om allt jag inte köpt. Snacka om att vara en bra fru. Inte har jag snusat heller utan istället minskat ner på nikotintuggummina. Snart kan jag vara coach på sluta-röka-linjen.

gift med en beduin

Jag trotsade reglerna och lånade hem boken jag nämnt tidigare: Gift med en beduin. Vansinnigt intressant läsning om hur en sjuksköterska från Nya Zeeland gifter sig med en beduin och flyttar in i hans grotta (!) i Petra, Jordanien. Hon tyckte det var bekvämt att "slippa amorteringar" och verkade inte lida av bristen på comfort. Väldigt jordnära kvinna som hittills levt ett minst sagt spännande liv. Och snacka om att vara flexibel.

Jag tycker fortfarande det är jobbigt ibland att bo i vår stad, då flyttade jag ändå bara 5 mil. Och huset vi bor i är skrattretande likt det som jag växte upp i. Jag ska jobba lite med mina perspektiv.

bebis?

Tovan vill att vi ska köpa en bebis. En flicka som ska heta Ellen. Maken (för mycket rödvin i den soffhörnnan?) utbrister spontant: ÅH! Det var ju jättebra! Det vill jag också! Och namnet passar ju jättebra med både Tovan och stora E! Ja det vill jag.

---------------------------------------------------------------------------------------------------
fotnot: I Ninnefamiljen brukar Ninne tjata bebisar och vad de skulle heta, men ikväll bytte vi visst roller. Eller det är väl okej, bara inte den där Ellen vaknar tidigt på morgnarna.

fredagkväll

Åh mitt favoritord -fredagkväll. Det är helt okej och sitta i soffan och ljumma med ett glas rödvin och nästan somna. Det har varit sjukt många tidiga morgnar, många dagar på jobbet, 740 såld (frid över hans minne) men nu... JAG ÄR FÖRÄLDRALEDIG i 9 dagar! Tovan och jag ska mysa, hälsa på farmor, leka och sova på morgnarna. Iallafall inte gå upp klockan 05.

So far so good. Och utan snus. Jag är en envis idiot.

det går bra!

Jag tröttnar aldrig på att berätta för folk om hur länge jag varit snusfri. Idag är det 6 dagar. Och hittills inga familjegräl eller vansinnig abstinens. Jag är ta mig tusan bäst på att sluta snusa - för en gångs skull!

Annars går jag mest och laddar inför loppisen jag ska vara med på i september. Jag är helt barnsligt exalterad inför detta evenemang. Tänk att få vända på varenda pryl i huset och utvärdera om den ska få stanna kvar. Jag vill helst inte äga för mycket, ha för mycket prylar. Absolut inga fyllda förråd. Tidigare har vi slängt allt på tippen (den som stinker) men att få betalt för skiten! VArför har jag inte tänkt på detta innan? Inser att det är för tidigt att börja sätta prislappar och packa ner i kartonger men jag har iallafall skrivit en lista på sånt som definitivt ska med.

bröllopsdag

Det är vår bröllopsdag idag! Min kollega påminde mig igår, vi har tydligen samma datum och det kom hon ihåg sen förra året. Bra minne! (Bättre än mig).

Från början hade vi tänkt göra nåt jätteromantiskt bara vi två. En barnvaktskris senare sitter vi nu här alla fyra precis som alla andra bröllopsdagar vi firat. Barnen undrade om vi skulle fira på Kolmården i år också. Vi hade mer tänkt en rolig dagsutflykt här i närheten. Till sist insåg jag att det var vår enda lediga dag tillsammans sedan - jaa vem minns det? - så det blev Projekt Trädgård istället. Man får tänka att det var romantiskt nog den där stekheta dagen i Verona för 4 år sen. Jag menar vardagen (läs ogräs och skitful radhusträdgård) upphör ju inte att existera för att vi råkade gifta oss den 14 augusti. Samtidigt ganska mysigt att svettas med spadar och spett, stockar och stenar sida vid sida. Och resan till soptippen fram och tillbaka blev ju en utflykt i närområdet.

Det är ganska surt för villaägarna i närheten av soptippen. För ett tag sedan anlades en ny "bioenergianläggning" och den luktar helt ruttet *surprise*. Igår var det en stor artikel i lokaltidningen om irriterade grannar som fått "sommaren förstörd".

Nu sliter maken med plattorna vid uteplatsen medan portersteken puttrar på spisen - jo den här dan får ett trevligt slut! Vi ska äta gott och skåla i Bardolinovinet vi släpade med hem från bröllopsresan.

30 timmar

Uppe i 30 timmar snusfritt nu. Jag-är-så-bra-Jag-är-så-bra-Inget-snus-Jag-är-så-bra.
Måste upprepa för mig själv hur fräsch och sund och allmännyttig jag är utan snus. Fortfarande hög puls och rastlös men det håller. So far so good.

Annars har vi haft mysiga dagar med vänner på besök. Pratat mycket hus och barn. Jag har närt drömmen om att bygga ett hus (typ nära jobbet så vi bara behöver en Volvo). Just ja, jag har lovat att berätta för världen om hur nöjd jag är med vårt senaste inköp i Volvostallet. Nu säger jag det: den är fantastisk!
Men annars tänker jag mest på vilken tomt som skulle vara lämplig - de är sjukt billiga här i stan. Sen ett götenehus ovanpå det. Kolla in www.gotenehus.se så förstår ni. Origo och zenit blir ett svårt val. Sen vill man ju omfamna arkitekten som fattat min heta dröm om separat grovkök och tvättstuga. Se Saltö och se mitt hus om 10 år.

världens gulligaste!

Min mamma och pappa - så omtänksamma (och rejält anti nikotin i alla former, men hey det är väl alla föräldrar). Idag kom ett brev med inbjudan till Lund/Köpenhamnsresa med mamma när jag varit snusfri i 6 månader. Det är bara 5 månader och 29 dagar kvar!

24 timmar

Nu har jag varit snusfri i 24 timmar. Heja mig! Jag laddade hela dagen på jobbet igår, sen innan jag åkte hem gick jag in på apoteket och köpte en stor kartong nikotintuggumin (den låga styrkan!). Nu går det riktigt bra. Redan samma kväll kom eldprovet: vin utan snus. Men det gick oxå bra.

Jag är lite uppe i varv, det går i 120. Man får be om ursäkt. Men våra underbara vänner som är här (barndomsvännen med man) peppar mig och säger att det inte gör nåt att jag pratar KONSTANT.

Idag har vi varit kulturella (museum), ståndaktiga (inget snus), medvetna konsumenter (ingen överdriven shopping) och lite klantiga (kycklingen på caféet var sådär, hjälp om jag får salmonella - jag hinner inte det just nu).

har jag så dålig impulskontroll?

Alltså att man inte kan styra sig. Jag borde gå i terapi. Och maken tycker att jag borde sluta driva med honom och den nya bilen. Och absolut sluta skriva jämförelser om Volvo vs västindien. Det var tydligen uppskattat från det hållet.
Det är så mycket man ska sluta med hela tiden. Jag tror jag ska fixa en lista med saker jag ska börja med istället.
Kanske såhär:
1. Börja föra ett nikotinfritt liv
2. Börja skämta om annat än dyra bilar
3. Börja bjuda hem folk oftare
4. Börja skaffa lite fler roliga vänner
5. Börja lägga mig tidigare

Mycket bättre!

jaha det gick ju inte så bra

Snusuppehållet höll bara en eftermiddag. Men jag känner att det snart är dags på riktigt. Sen måste jag nog inse att jag bara är människa (och tugga lite nikotintuggummi).

vad har jag gett mig in på?

Jag fick nåt slags nu-eller-aldrig-ryck tidigare idag. Det var dags att ge upp min bästa vän snuset. Hade efter inspektion insett att min blottlagda tandhals är i katastrofläge. Nu är inte jag nån tandläkare men det känns som att om jag fortsätter med snuset kommer den ramla ut inom kort *hjälp!*.

För det andra vore ju 60 000 spänn om 10 år inte helt fel. Men det innebär att jag måste sluta som i sluta helt och hållet med nikotin. Tuggummin och plåster kostar nämligen lika mycket (mer) som snus.

Nu sitter man här och darrar av abstinens. Jag har hållit på i 1,5 timme och jag börjar redan ångra mig. Hur motiverar man sig? Och hur håller man humöret åtminstone skapligt i schack? Var gör man av sig själv? Kommer bli jobbiga dygn. Undra hur länge det dröjer innan maken fattar utan att jag berättat - jag gissar på 10 min.

samma gamla vanliga

Ledig helg och jag har rensat ogräs igen. Minns från förra gången hur jag inte kunde gå på 2 dagar. Vi har en pytteliten tomt med sjukt mycket ogräs. Jag får ångest av hur illa den där plätten till trädgård ser ut - nästa år MÅSTE vi ta tag i det. Och satsa på ogräsbekämpning så man slipper sitta på huk i flera timmar och bli invalid på kuppen.

Annars händer inget nytt här. 1:a augusti förflöt precis som alla andra dagar och jag ignorerade friskt att det var en dag som jag halvt bestämt mig för att sluta snusa. Jag måste känna efter ett tag till hur viktigt det är för min livskvalitet.

Tovan har lekt med en kompis hela dagen och nu väntar vi mest på att maken ska komma hem från jobbet. Det blir grillfest ikväll så vi hoppas att han kan förtränga sin trötthet - blir inte mycket till sova på hans jobb. Förhoppningsvis inser han att han borde ta en vit kväll ikväll (och då får han ju samtidigt köra sin nya älskade S60). Fast om jag tar ett glas vin redan nu är ju diskussionen avgjord redan innan vi kommit iväg. Demokrati vad är det?